Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är så matt, så trötter,
Och sönder vill springa min panna,
Och sönder vill brista mitt bröst —
Här finnes ej hjelp och ej tröst!
Ensam och flyktig jag är;
Ingon men niska är hos mig här.
Värnlös är jag —
Svärdlös är jag —
Fridlös är jag!
Der i borgen de satte mig an —
De men te det vara mitt sista slut;
Men jag — si, jag föll oförskräckt ut
Och slog mig igenom som en man,
Med en handfull folk allena —
Ja, med egen hand, om jag säga skall.
Det var en dust det, skulle jag mena,
Som i Asadagar, på Fyrisvall.
I skogen de sedan efter mig lupo ...
Der lemnade kappan jag i stick;
Men mig — jo pytt! — man icke fick;
Och hem de sedan krupo
I mäkta bedröfligt skick.
Men alla mot en och en mot alla —
Det vill rent spel jag ej kalla. .
Dock, viljen I goda vapen mig bringa,
Spjut, svärd, dolk — lika godt hvad det är,
Som död på sin hvassa klinga
Och sår uppå udden bär —
Jag vill visa, jag kan dem svinga.
Mig lyster fresta en holmgång med eder,
Men ej som på Samsö tolf mot två;
Nej, tusen mot en — och jag svär, att neder
Till marken jag slår er alla ändå!
(Hans namn ropas i skogen af Katrina; han blir rädd.)
Det ropar i skogen, det ropar mitt namn ...
Men träden i skogen, hur veta de det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
