Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon upp ur bädden. Men der utanför var allt tyst och
stilla. Månen sände ett matt skimmer öfver den lilla
täppan, som var täckt med nyfallen snö. De nakna
träden, med sina skuggor, stodo orörliga i tystnaden.
Dock längst bort i den mörka vrån tyekte hon sig
skönja en mensklig skepnad. Säg hon rätt eller lik-
nade den icke till växt och hållniog samme förnäme
kavaljer, som gifvit henne ringen. Hon tyckte att han
nickade åt henne. Men när hon lutade sig fram och
öppnade. fönstret var han borta. Det var kanske blott
en syn, tänkte hon.
VII.
Julen närmade sig. I staden skulle firas ett af
dessa ståtliga adelsbröllop, som drogo skådelystna men-
niskor in till staden långt utifrån malmarne.
Anders Barberare hade lofvat Elsa att följa henne
dit ned, sedan mor Greta förklarat hans sällskap såsom
vilkor för ett ”utelöpande” så sent på qvällen. Elsa
var dock icke nöjd med detta förmynderskap. Hennes
oroliga min oeh häftiga gång, när de vandrade utför
Hornsbacken, ådrogo sig också mer än en mötandes
uppmärksamhet.
— Akta dig Elsa — sade slutligen Anders. — Om
du springer så, kan folket tro, att du vill löpa ifrån mig.
— Följ med då, mäster prest! — svarade hon,
utan att vända sig om.
— Nej, gå du så fort du orkar! — Han saktade
stegen. — Du lär nog inte komma till bröllopsgården
förr än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
