- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
45

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rar i hattarne drefvo hjortarne utåt fältet, der kaval-
jererna stodo väntande med lyfta bössor. Hvarje hjort
bar nämligen sin daåms färger, och kavaljererna skulle
täfla om dem genom att döda deras bärare.

Efter hjortarne insläpptes ett koppel räfvar inom
stängslet. Hennes hjerta hade klappat af oro. Ack,
de sågo så skygge och ängslige ut. Men lakejer med
rykande luntor framsprungo nu plötsligt ur skogsbry-
net. Eld och rök bprutadé fram ur de svärmare, man
fästbundit vid de stackars räfvarnes svansar. Ett kop-
pel hundar lössläpptes. Öfver högt och lågt, öfver
diken och gärdesgårdar gick det rasande tåget. När
hundarne sökte fasttaga sitt flyende rof, small ett skott
ur någon svärmare, som kom förföljaren att tjutande
tumla till baka, allt till de förnäma damernas stora fröjd.

Elsa mindes vidare hur hennes lilla foöstersyster
klappat i sina små händer och sett så innerligt glad
ut. Men plötsligt kom der fram en dylik rasande flock
och slog omkull dem båda i gräset. Mera häpen än
rädd, började hennes fostersyster att gråta, då en för-
näm dam, som sett det, gick fram till hennes fostersy-
ster och klappade henne vänligt på kinden. — Hvilket
vackert barn — sade hon åt sin kavaljer och smålog
så godt samt framtog derefter en vacker gulddosa, ur
hvilken hon gaf. dem små sockergryn att äta.

Elsa vände sig mot väggen. Hon var trött på
dessa minnen, som förföljde henne. Men hennes mosters
bild stod allt lifligare för hennes inre. Hvad hon gerna
önskade att denna hade lefvat. Men så väl hon som
fostersystern voro döda. Hon kände hur tårarne vätte
örngottet.

Ett sakta prassel utanför fönstret kom henne att
häftigt spritta upp. Någonting liknande ett ansigte af-
tecknade sig mot den dunkla rutan. Förskräckt rusade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free