Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har ingenting begärt af Ers nåd, — svarade
hon och stötte honom tillbaka!
— Diable, så skall du ändock följa mig.
Han fattade henne om lifvet och sökte släpa henne
med sig. Men för honom allena var bördan för tung.
Ute på isen hördes emellertid stadsknektarnes skrål
allt närmare. Han ropade åt dem att skynda sig. Då
kände han i detsamma en kraftig hand läggas på sin skul-
dra, och när han förvånad vände sig om, stod mannen i
den bredskyggiga hatten framför honom.
— Släpp flickan monsieur! — sade denne häftigt.
— Hon är icke för någon gardesbuss.
Kavaljeren log. Det var tydligen icke första gån-
gen han mött denne man såsom sin rival under nattliga
kärleksfärder.
— Sådan dygdeprest ni blifvit min grefve — sade han
gäckande — eller kanhända äfven ni vill skjuta på mitt
villebråd?
— Monsieur!
— Kan hända min plit kan få lära Er en bättre lek?
— Allons!
I ett nu lågo deras kappor på snön. Värjorna
blänkte i månskenet, och de stälde sig skyndsamt en
garde mot hvarandra. Att döma af den ifver, hvarmed
stötarne vexlades, var det icke blott ett stundens hug-
skott, som satte klingorna i rörelse.
Elsa hade emellertid icke förr känt sig fri från
sin förföljares omfamning, än hon skyndade derifrån.
Aldrig hade hon fortare klättrat uppför den branta
stranden. Först när hon stod öfverst på berget, ett
kort stenkast från sitt hem, såg hon sig tillbaka. Der
nere på det glittrande snöfältet såg hon mörka skep-
nader röra sig åter och fram under häftig ordvexling.
Hon tyckte sig äfven urskilja sin räddares gestalt, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
