Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
GTJY DE MAUPASSANT
gar och talade till tjänarna, som om han varit deras
andre husbonde.
Georges tolererade honom, likt en hund som vill
bitas men inte vågar. Men han var ofta hård och
brutal mot Madeleine, som ryckte på axlarna och
bemötte honom som ett elakt barn. För övrigt
förvånade hon sig över hans ständigt dåliga humör och
upprepade: — Jag förstår mig icke på dig. Du
beklagar dig jämt och ständigt, och dock är din ställning
utmärkt.
Han vände henne ryggen utan att svara.
Till en början hade han förklarat, att han inte
skulle gå på chefens fest och att han aldrig mer
skulle sätta sin fot innanför den där fördömde
judens dörrar.
Sedan två månader tillbaka hade fru Walter
dagligen skrivit och bett honom komma hem till
henne, bevilja henne ett möte, var han ville, på det att
hon skulle lämna honom de sjuttio tusen francs, hon
förtjänat åt honom.
Han svarade ej, han kastade dessa förtvivlade brev
på elden. Han hade visst icke för avsikt att avstå
från sin andel av deras vinst, men han ville göra
henne förtvivlad, bemöta henne med förakt, trampa
henne under sina fötter. Hon var alltför rik! Han
ville visa sig stolt.
Den dag, då tavlan skulle förevisas, framhöll
Madeleine för honom, att det var mycket orätt av
honom att inte gå dit; han svarade: — Låt mig vara i
fred. Jag stannar hemma. Men efter middagen
förklarade han helt plötsligt: Det blir väl ändå bäst
att underkasta sig det där dagsverket. Gör dig fort
i ordning.
Hon, som hade väntat sig detta, sade: — Jag är
färdig om en kvart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
