Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6611
Tyskland.
6612
protesterade, och sändebuden i Paris och
Bryssel hemkallades. Förbittringen i
Tyskland stärktes av de många tecken, som
tydde på att fransmännen hyste planer
på Rhenlandets definitiva avskiljande från
riket, och i Ruhr möttes
ockupationsvål-det med ett »passivt motstånd». Beslag
och utvisningar, blodiga
sammanstötningar och övergrepp förekommo. Tyskland
erbjöd sig att framlägga en ny
skadestånds-plan, om ockupationen hävdes, men
fransmännen sade nej. Riksfinanserna
undergrävdes under tiden, och markvalutan föll.
I aug. störtades ministären Cuno, och
Stresemann, tyska folkpartiets ledare,
bildade ny regering med stöd av centern,
demokraterna och socialisterna. Han
uppgav det passiva motståndets politik och
sökte åstadkomma förhandlingar med
Frankrike men utan framgång.
Fransmännen sökte tvärtom att hålla
riksregeringen utanför uppgörelsen i Ruhr.
Järnvägarna där frigjordes och ställdes under
fransk kontroll, och en uppgörelse
träffades med storindustrien, varigenom denna
fick bära huvudparten av
ockupationsbör-dorna.
Alltsedan krigets slut hade de franska
myndigheterna gynnat uppkomsten av en
separatiströrelse i det ockuperade
Rhen-landet och Pfalz. Ett kuppförsök i Speier
1919 hade dock misslyckats, och en av
statsadvokaten Dorten bildad
separatist-regering i Wiesbaden hade inga
framgångar. Rörelsen stärktes emellertid under
Ruhrockupationens tryck, och ett
»Rhen-landsskydd» väpnades och organiserades.
Ett kuppförsök i Aachen understöddes av
belgierna men framkallade allvarliga
varningar från England. Separatistledarna,
som bildat flera olika »regeringar», blevo
slutligen oense, och efter en av ett nytt
revoltförsök i Speier 1924 framkallad
undersökning från brittiskt håll ingrep
Rhenlandskommissionen slutligen mot
se-paratismen, som sedan förlorade sin
betydelse. Konflikter uppstodo mellan
riksregeringen och Bayern, där man
betraktade Stresemanns uppfyllelsepolitik med
misstro. Kommunistoroligheter utbröto
även i Thüringen och Sachsen, och
anslutningen till den nya nationalsocialistiska
rörelsen tog stark fart. Ett militärt
ingrepp i Sachsen, där den socialistiske
ministerpresidenten Zeigners avgång
fram-tvangs, ledde till socialisternas utträde ur
regeringen, och i München försökte
nationalsocialisternas ledare Hitler och general
v. Lossow med stöd av general Ludendorff
att genomföra en statskupp.
Generalstats-kommissarien Kahr, som först stod på
kuppmakarnas sida, visade sig i sista
stund lojal mot riksregeringen, och Hitlers
planer gingo om intet.
Genom upprättandet av en
»Renten-bank» och införande av en guldvaluta,
den s. k. räntemarken, sökte
finansministern Luther skapa en grundval för den
finansiella saneringen. Det nya kabinett,
som i nov. bildades av centerledaren Marx
med stöd av mellanpartierna och med
Stresemann som utrikesminister, vidtog
energiska sparsamhetsåtgärder, men läget
nödvändiggjorde ett nytt upptagande av
skadeståndsf rågan.
Skadeståndskommis-sionen tillsatte två kommittéer, som i jan.
1924 sammanträdde i Paris, och vilkas
arbete resulterade i Dawesplanen (se
d. o.l).
Räntemarken avskaffades, och
riksbankens utgivning av guldtäckta sedlar
återupptogs. Riksjärnvägarna övertogos av ett
särskilt’ bolag, deras inkomster ställdes
som hypotek för betalningarna, och ett
stort internationellt lån emitterades.
Ruhr-ockupationen avvecklades successivt.
Efter valen i dec. 1924 bildade Luther
kabinett, fortfarande med Stresemann som
utrikesminister, och i febr, följande år
gjorde Eberts frånfälle ett rikspresidentval
nödvändigt. Den gamle fältmarskalken v.
Hindenburg förmåddes därvid att
uppställa sig som ett samlande namn och
segrade i andra valomgången. Stresemanns
närmaste mål blev att röja väg för
Tysklands inträde i Nationernas förbund, och
för att avväpna de franska farhågorna
sände tyska regeringen i febr. 1925 ett
anbud om överenskommelse mellan de
intresserade makterna för att trygga
freden och det bestående territoriella läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
