Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
vad hon skulle göra. Utan lärdom visste hon att
gossen var överansträngd på något vis och sjuk och
skulle läggas till sängs för att ligga till dess han
själv längtade upp. Hon gav honom lugnande medel
ur husapoteket och strök med lätta händer hans
hjärna till ro.
När Hanna anlände till prostgården på onsdagen
gick hon direkt in i köket, hon skulle avlämna en
förning från mor Sara, och fråga hur det var med
Magnus. Hon stod där och stammade, hon var ju
så ivrig själv, så oändligt undrande, hon hade gissat
hit och dit, hört mor säga något till mor Sara, som
inte var för hennes öron, blivit utkörd av Magnus
själv, när hon frågat. Stockholm, tänkte hon, det
var som Backamo marken, fullt av ogudaktighet och
av hemlighetsfulla djur, och något av dem måste ju
Magnus ha råkat ut för. Man såg ingenting på
honom, men det hade man sagt, att mannen som
blivit kvävd av ormen, han hade heller inte ett enda
yttre tecken på sin kropp.
Prostinnan stod och plockade fram förningen,
hon gjorde sig ingen brådska med att svara: Den
här korgen har varit tung å bära, sade hon. Hanna
övervann sin blyghet och frågade om Magnus skulle
läsa i dag. Prostinnan snodde sig om så häftigt, att
flickan hoppade till. Kom, sa hon, så kan du fråga
honom själv. Men var inte låpig nu och dum med
honom, utan fråga rakt fram som om det vore en
självklar sak. Magnus satt inne i salen och var
alldeles som hemma i prostagårn. Han var själv inte
4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
