Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ÄLSKANDE HJÄRTATS HEMLIGHET
— Nå? sade prosten och höll på att bli häftig,
ty detta var ju ett stort gunstbevis.
— Jag är nog inte värdig att gå till nattvarden,
svarade han med tjock röst.
Prosten satt en stund och funderade, slutligen
tog han Magnus’ hand i sin och bad högt till Gud,
att denne Din son, o Herre, måtte få kraft att göra
sitt hjärta rent från hat och bitterhet och
hämndeplaner och lämna åt Dig att skipa rättvisa. Han
hade gissat hur det stod till.
Magnus lyssnade, men förhärdade sitt hjärta.
Framför honom stod hennes vedervärdiga bild,
han hörde hennes spruckna kraxande röst, hennes
klanglösa skratt, han hörde hennes fula, råa, grova
ord. Hon hade kallat på honom bara för det
flyktiga nöjet att förstöra hans liv och hämnas för att
han fått det bra. Han ville inte frigöra sitt hjärta,
han ville hata henne, det var skönt att tänka, att
hon pinades här och skulle pinas hundrafalt i
evigheten. Han försökte tänka sig vad det betydde att
tillbringa evigheten i kval och osande lågor, men
hans sjuka hjärna svindlade.
Bönen hjälpte alltså inte gossen, men prosten
hade den givit en tanke: jag ska ta hem gossen
nu genast till mor. Hon kanske förstår sig på
honom.
Prostinnan stod och såg dem komma, hon förstod
inte genast vad som var meningen. Men när hon
höll Magnus i hand och såg honom in i ögonen,
blev på engång genom någon hemlighetsfull
överföring alltsammans klart för henne, och hon visste
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
