- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
293

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ute i stora världen.
lyckas inför Gilbert Blythe - aldrig, aldrig skulle han fä orsak
att skratta åt henne!... Hennes plågsamma fruktan försvann,
och hon började sin uppläsning - den klara, välljudande
stämman trängde ända till salens bortersta hörn utan en darr-
ning eller en oriktig betoning. Hon hade i fullaste grad återfått
sin självbehärskning, och den starka reaktionen efter de få,
hemska ögonblicken av maktlöshet gjorde, att hon aldrig i
sitt liv deklamerat bättre.
När hon slutat, skallade kraftiga applåder. Anne gick
tillbaka till sin plats, rodnande av förlägenhet och glädje, och
där räckte den korpulenta damen i skärt siden fram sin hand
och gav hennes egen en hjärtlig tryckning.
— Kära ni, det där var ju riktigt bra, sade hon. — Seså,
hör så de klappa — de vilja ha fram er igen.
— Ack nej, jag kan inte gå, sade Anne förvirrad. —
Men jag får väl lov ändå — annars blir Matthew ledsen. Han
sa’, att de skulle komma att ropa in mig.
— Gör då inte Matthew ledsen, sade den ljusröda damen
och skrattade.
Leende, rodnande och klarögd trippade Anne åter fram
på estraden och gav ett litet humoristiskt extranummer, som
mycket föll publiken i smaken. Och den återstående delen
av kvällen artade sig så angenämt för henne som möjligt.
När festen var slut, tog den tjocka ljusröda damen —
som var gift med en miljonär från Chicago — henne under
sina vingars skugga och presenterade henne för en hel hop
folk, och dessa nya bekantskaper voro mycket vänliga mot
henne. Den intressanta skådespelerskan, fru Evans, kom och
språkade med henne och yttrade, att hon hade en väcker röst
och »sade» sina saker mycket bra. Till och med den vita
spetsflickan sade henne några komplimenterande ord ...
De superade inne i den vackra, festligt dekorerade mat-
salen — hummer, fågel och glass! — och även Diana och
- 293 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free