- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
292

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ute i stora världen.
åhörarna grepo varandras händer i stumt och förfärat del-
tagande.
Anne hade betagits av ett anfall av den ohyggligaste
rampfeber. Hon hade visserligen ganska ofta deklamerat of-
fentligt, men hon hade ännu aldrig stått inför en publik som
denna, och dess åsyn nästan förlamade henne. Allting var
så främmande, så lysande, så vidunderligt — raderna av ele-
gant klädda damer, de kritiska ansiktena, själva denna luft av
rikedom och bildning och social överlägsenhet, som hon in-
andades... Hur annorlunda och skrämmande var inte allt
detta mot de enkla träbänkarna i diskussionsklubben, från vilka
vänners och grannars välbekanta, vänliga ansikten uppmun-
trande blickade emot henne! Dessa människor, tänkte hon,
hade ohyggliga anspråk och skulle kritisera skoningslöst...
De, liksom den vita spetsflickan, hade blott kommit för att
göra narr av vad »lantlollan» sökte tota till med ...
Hon kände sig hjälplöst olycklig och full av blygsel.
Hennes knän sviktade, hjärtat pickade som en fågel, och en
känsla av mattighet kom över henne. Ej ett ord förmådde
hon prässa fram, och i nästa ögonblick skulle hon ha flytt
från estraden — trots den skam och nesa hon härigenom
skulle ha dragit över sig för evärdliga tider. ..
Men plötsligt, då hon lät sin vidgade, skrämda blick
glida ut över åskådarnas rader, såg hon Oilbert Blythe i den
bortre delen av salen, och han böjde sig fram med ett leende
på sitt ansikte — för Anne tedde det sig som ett hånleende,
på en gång utmanande och skadeglatt. Men häri misstog sig
Anne. Oilbert smålog blott av välbefinnande, och han njöt
av den vackra effekten av Annes smärta vita gestalt och själ-
fulla ansikte mot bakgrunden av grönskande palmer.
Nu hämtade hon djupt efter andan och rätade stolt på
sitt huvud, medan mod och beslutsamhet genomilade hela
hennes varelse liksom en elektrisk stöt. Hon ville ej miss-
292

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free