Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Rachel Lynde häpnar.
det vanliga vårarbetet på varje ordentlig farm i Avonlea, i
stället för att det var ett på denna trakt absolut oerhört ny-
hetsmakeri.
Fru Rachel kände, att hennes andliga jämnvikt rubbats.
Hon tänkte med utropstecken. En pojke! Just Marilla och
Matthew Cuthbert tagande till sig en pojke! Från ett barn-
hem! Nej, här stundade sannerligen världens yttersta tider!
Aldrig skulle hon förvåna sig över någonting hädanefter!
Aldrig över någonting!!
— Hur i all världen ha ni kommit på en sådan idé?
frågade hon i ogillande ton.
Detta hade skett, utan att hennes råd inhämtats, och
måste följaktligen ogillas.
- Åh, vi ha funderat på det en tid bortåt — eller rät-
tare sagt hela vintern, svarade Marilla. — Fru Spencer tittade
in här en dag före jul och sa’, att hon till våren skulle skaffa
sig en liten flicka från barnhemmet i Hopetown. Hennes ku-
sin bor där, så fru Spencer har ofta hälsat på och känner väl
till förhållandena. Och Matthew och jag ha resonerat om
den här saken alltsedan dess. Vi skulle ha lust att ta oss
en pojke. Matthew är ju till åren — han är fyllda sextio —
och är inte så rapp i vändningarna, som han fordom varit.
Han har allt rätt mycket känning av sitt hjärta. Och du vet,
hur förskräckligt svårt det är att leja främmande hjälp. Aldrig
finns det annat att få än dessa dumma, halvvuxna franska
pojkar, och så fort man lärt in en töcken en smula och nätt
och jämt fått fason på honom, så ska han i väg till hum-
merburkfabrikerna eller ned till Staterna.
Allra först talte Matthew om en Barnado-pojke. Men
det betackade jag mig för. »De kanske äro ganska bra —
jag vill visst inte påstå motsatsen», sa’ jag, »men jag vill inte
veta av några gatungar från London. Ge mig åtminstone en,
som är född här på orten. En vansklig sak är det alltid,
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
