- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
6

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Rachel Lynde häpnar.
bert och fru Rachel, trots - eller kanske just på grund av
— deras inbördes olikhet.
Marilla var en lång och mager kvinna, med vassa kanter
och utan kroklinjer. Hennes mörka hår framvisade några grå
strimmor och var alltid uppsnott i en hård liten knut, på ett
mordiskt sätt genomstungen av två metallhårnålar. Hon såg
ut som en kvinna med trång syn på livet och ett strängt
samvete, vilket hon också var. Men det fanns ett drag om-
kring hennes mun, som, om det varit en den allra lillaste
smula mera utvecklat, hade kunnat antyda sinne för humor.
— Vi må alla förträffligt, sade fru Rachel. — Men det
liksom for för mig, att här kanske inte stod så alldeles bra
till — det var när jag såg Matthew åka bort i dag. Jag tänkte,
att han möjligen for till doktorn.
Det ryckte på ett betydelsefullt sätt kring Marillas mun-
gipor. Hon hade väntat fru Rachel; hon förstod mycket väl,
att åsynen av Matthew, som utan känd orsak guppade bort
i giggen, skulle vara för mycket för hennes grannfrus ny-
fikenhet.
— Nej vars, jag känner mig ganska kry, fastän jag hade
min svåra huvudvärk i går, sade hon. — Matthew for till
stationen. Vi ska få hit en liten pojke från ett barnhem i
Nova Scotia, och han kommer med tåget i kväll.
Om Marilla hade sagt, att Matthew farit till stationen för
att hämta en känguru från Australien, kunde fru Rachel ej ha
blivit mera förbluffad. Hon förlorade faktiskt tungans bruk i
fem sekunder. Det var orimligt att antaga, att Marilla drev
med henne, men fru Rachel nästan tvangs till denna för-
modan.
- Menar du allvar, Marilla? frågade hon, när hon fått
tillbaka rösten.
- Ja, naturligtvis, sade Marilla, som om anskaffandet
av småpojkar från barnhem i Nova Scotia utgjorde en del av
6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free