Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Leopardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890 LEOPARDIS BIOGBAFI
upplevelser, som jag skall berätta, skola förefalla särskilt
intressanta. Men icke dess mindre är jag övertygad om,
att denna historia kanske ej skall synas ledsam eller onyttig
för människorna, då det ju är av intresse att lära känna
en människosjäls innersta liv, från början till slutet, skildrat
med ordning, uppriktighet och noggrannhet.“ Boken kom
tyvärr icke till stånd, men tanken visar, att Leopardi hörde
till det släkte, som stammade från Jean Jacques Rousseau.
Han har således romantikens starka subjektivism, och han
är en bland alla tiders största lyriker. Men lyriken var
just romantikens stora insats. Han äger vidare dess utveck-
lade natursinne, dess starka oändlighetskänsla och kanske mer
än någon annan romantikens hela svårmod, som hos honom
fördjupades till en originell, poesifylld pessimism. I allt
väsentligt står han således på romantikens ståndpunkt, och
lika avgjort vänder han sig mot upplysningen och klassici-
teten. I jämförelse med 1700-talets är hans språk realistiskt,
naturligt och utan alla dunkla omskrivningar. Det är nästan
kärvt i sin knapphet, men på samma gång majestätiskt.
I hans biografi möter man, såsom han själv sagt, inga
märkvärdiga händelser. Den blir nästan uteslutande en själs-
historia, men såsom sådan av mer än vanligt intresse. Gia-
como Leopardi föddes på sommaren 1798 i den lilla staden
Recanati i närheten av Ancona och Loreto, ett stycke från
det adriatiska havets kust på sluttningen av Apenninerna.
Så vitt jag erinrar mig från ett besök för många år sedan
är staden ganska pittoresk och vacker med många gamla
palats. Om dess karaktär på Leopardis tid får man kanske
den bästa föreställningen av det faktum, att staden, som då
lär hava haft en femtusen invånare, räknade fjorton kloster
och sexton kyrkor. Var tjugonde person i Recanati var
andlig, och mot tjugo borgarfamiljer kommo trettiosex adels-
familjer. Från den samtida italienska kulturens centra låg
hela Anconatrakten fjärran. Man kan därför förstå, att
det för en intelligent man måste kännas såsom ett straff
att år ut och år in leva i ett dylikt samhälle, och Leopardi
kom ganska tidigt att rent av hata Recanati. Utan ett
lexikon, säger han, “vet ingen människa, var staden ligger“.
För honom var Recanati en veritabel italiensk småstadshåla
utan allt andligt liv. Lika stark — skrev han till en vän
— “som den kärlek är, som jag hyser till vårt gemensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
