Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 5 0 1A CONFESSION
hava en medelmåttig förmögenhet säga: det finnes intet
sant annat än glömskan; allt annat är en dröm. Låtom
oss glömma och dö. Och de fattige säga: Det finnes intet
sant annat än olyckan; allt annat är en dröm. Låtom oss
häda och dö.
Jag skall nu — säger Octave, romanens hjälte — berätta,
vid vilket tillfälle jag först smittades av århundradets sjuk-
dom. Jag var nitton år och hade en älskarinna, som jag
avgudade. Och längre fram i boken ger han en upplysning
om sig själv, som alldeles stämmer med Mussets egen bio-
grafi: “Jag hade ingen ställning, ingen sysselsättning. Jag
hade studerat medicin och juridik, utan att kunna besluta
mig för någon av dessa banor. Sex månader hade jag-
arbetat hos en bankir, men så slarvigt, att jag måste begära
mitt avsked för att ej få det. Jag hade goda studier, men
ytliga, lätt att lära, men också lätt att glömma. Min enda
skatt, näst kärleken, var oberoendet.“ Så finner han, att
älskarinnan bedrar honom tillsammans med en av hans
närmaste vänner. Han duellerar med denne och blir sårad.
Såret var visserligen ej farligt, men han hade förlorat sin
tro på mänskligheten, och han försjunker först i fullkomlig
slöhet. En god vän söker att tala förnuft med honom:
kärleken är alls icke såsom poeterna och romantikerna in-
billa sig. Att i det verkliga livet söka efter en dylik kärlek,
evig och absolut, är detsamma som att på torget leta efter
kvinnor, som äro sköna som Venus. FullkomJigheten exi-
sterar ej, och att hava insett detta är den mänskliga in-
telligensens triumf. Octave kan likväl ej uppgiva sin ideala
tro på en beständig kärlek. Men en natt kommer han i
sin förtvivlan in på en krog, blir berusad och slutar med
att taga en krognymf med sig till sin bostad. Med detta
syndafall slutar den första delen.
Han kastade sig nu in i utsvävningar för att döva sin
smärta. Men de beredde honom icke någon glädje. Läro-
tiden i utsvävningar — skriver han — liknar en svindel.
“I början känner man ett slags fasa, blandad med vällust,
som om man befunne sig på ett högt torn. Under det att
ett hemligt libertinage förnedrar även den bästa, så finnes
det i den öppna och djärva excessen, i vad man kunde kalla
sedeslösheten under bar himmel, något storslaget, även om
den utövas av den mest fördärvade.“ Men detta liv var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
