Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Inledning - Kejsardömets litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5’8 4 EÖBK0JIANT1SKA RÖRELSER
nas — allt inom tjugufyra timmar. De franska revolutions-
domstolarna voro mycket snabba — anmärkei’ mad. de Staël
— men så hastiga i expeditionen voro icke ens de. Andra
hade sökt att rucka något på de tre enheterna, några hade
gjort ett svagt försök till att giva lokalfärg, men alldeles
främmande för detta hade heller icke 1700-talet varit.
Mindre bunden till traditionen var komedien, och under
denna tid uppstodo några i viss mån nya former såsom den
historiska komedien, till vilken förut endast svaga förberedel-
ser funnos. Alexandre Duval kan genom sin Charles II
m. fl. betraktas såsom en föregångare till Scribe. Jean
Benoît Picard — den mest berömde av kejsardömets kome-
diförfattare — förebådar honom i ett annat avseende, i för-
mågan att teckna samtidens seder. Men mest av den nya tiden
finner man i den estetiskt så underhaltiga melodramen, till
vilken jag sedan, på tal om Victor Hugo, får tillfälle att
återkomma. Ty i dessa tårdrypande stycken, som nu också
påverkades av skräckromanen, av Anne Radcliffe m. fl., finnes
onekligen — liksom hos Kotzebue — ett inslag av romantik.
Såsom man kunnat vänta excellerade Napoleons poeter i
stora epopéer, som dock i likhet med Chapelains Pucelle
voro döda redan vid födelsen. Men även här finner man
— visserligen blott i valet av ämnen — ett nytt uppslag, hos
Creuzé de Lesser, som behandlade Les Chevaliers de la table
ronde, Amadis de Gaule och Roland. Även hos kejsartidens
publik fanns, liksom samtidigt i Tyskland, ett visst svärmeri
för medeltiden. Till Davids förtvivlan behandlade de mål-
ningar, som utställdes vid de årliga salongerna, mycket ofta
medeltida motiv, flera efterhärmningar av “trubadur-poesien“
sågo dagen, och 1803 publicerades ett på sin tid mycket
omdebatterat arbete, Clotilde de Survilles dikter. De upp-
gåvos vara skrivna i början av 1400-talet, men voro i
verkligheten en förfalskning från 1770-talet. Den förtjus-
ning, de väckte, röja emellertid, att det även i empiren
fanns ett romantiskt inslag. Men å den andra sidan kan
det ej förnekas, att dessa ansatser till en ny diktning äro
ytterst svaga, och i det hela bär kejsartidens litteratur döds-
märket på sin panna. Ett yttre tecken härpå är, att läro-
dikten framför allt odlas, ty lärodikten är i regeln tecknet
på en litteraturens tvinsot.
Den lyriska poesien stod naturligtvis lågt, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
