Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
BIOGRAFI
KLEISTS
och hans Prinz von Homburg
21 november 1811, kom den
i Berlin gjort bekantskap med
— icke i någon överilning, utan med ett
Till sin syster skrev han ett brev, i vilket
“himlen må skänka dig en död, min endast
fröjd och outsäglig glädje“, och i ett annat
Gud för livets gåva, “det allra kvalfullaste
Man har velat giva
Men — skriver
“en adelsman,
hade i Weimar gjort fiasko,
låg otryckt. Till sist, den
stora kraschen. Kleist hade
en begåvad, ehuru excentrisk dam, fru Henriette Vogel —
något kärleksförhållande dem emellan existerade icke, endast
vänskap. Fru Vogel led av kräfta, och hade en gång tagit
ett löfte av Kleist, att han, när hon så krävde, skulle hjälpa
henne att begå självmord. Nu fordrade hon uppfyllandet
av detta löfte, och Kleist höll ord: han sköt först henne och
sedan sig själv
förfärande lugn,
han önskar, att
till hälften lik i
brev tackar han
liv, som en människa någonsin fört“,
detta självmord en patologisk förklaring.
Böök i en mästerlig essay över Kleist —
som brutit med sin familj och förlorat alla existensmöjlig-
heter, en genial dramatiker, som aldrig sett ett av sina egna
dramer på scenen, en stor publicist, vars röst blivit kvävd,
en patriot, vars hjärta våndades under nesan, en vilt anti-
napoleonsk officer, som, om han återinträtt i tjänsten, skulle
ha tvingats att föra sin värja på dödsfiendens sida! Man
behöver ej söka motiven med ljus och lykta.“ Men manligt,
utan klagan, skildes han hädan. Gudarne hade — för att
citera Goethes dikt — skänkt honom livets djupaste smärta,
men de hade ock under några korta ögonblick, såsom han
tacksamt erkände, låtit honom smaka livskänslans hela evig-
hetsmättade lycka. Och det var honom nog för att dö
“tillfreds och glad, försonad med hela världen“.
Först tio år efter hans död utgåvos hans efterlämnade
skrifter. Att redogöra för dem alla förbjudes av utrymmet,
och jag skall här därför blott sysselsätta mig med de förnämsta.
Egendomligt nog skrev Kleist ett lustspel och ett bland
de allra bästa, som den tyska litteraturen då ännu ägde,
Der zerbrochene Krug. Idéen är förträfflig. Dess hjälte
är en domare, Walter, i en liten holländsk by, alldeles bakom
flötet, när det gäller lag och juridiska former. Dessa lands-
domstolars oefterrättlighet var också orsaken till, att över-
rätten i Utrecht beslöt att skicka ut en inspektör att taga
reda på förhållandena, och just som stycket börjar, får man
•a.*.*.*. •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
