Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 KLEISTS BIOGRAFI
arbeten. Vid samma tid fullbordade han ock sitt drama,
Die Hermannschlacht, som i en mycket litet förstucken form
innehåller en glödande uppmaning till tyskarna att gripa
till vapen mot det franska förtrycket. Dess lösen är: ingen
nåd, intet förbarmande. En av de tyska hövdingarna, ubiernas
furste, har icke lystrat till uppmaningen att deltaga i upp-
roret mot romarne, utan i stället på deras sida kämpat mot
sina egna landsmän:
Was galt Germanien mir?
Der Fürst bin ich der Ubier,
Beherscher eines freien Staats.
Vi igenkänna här den tyska Separatismen och den tyska
fursteegoismen! Men efter tyskarnes seger domes han till
döden. På slagfältet enas de olika furstarne om att utropa
Hermann till hela Germaniens överherre och konung — den
tyska enhets- och kejsartanken, förlagd till Tysklands äldsta
forntid. Men ej nog därmed. Segrarnes uppgift är icke
blott att befria Germanien, utan ock att förinta det för-
tryckande Rom, och dramat slutar med Hermanns maning
till sina landsmän: Till Rhen! Må ingen romare slippa ut
från Germaniens heliga område! Och sedan — mot Rom!
Vi eller våra barnbarn. Ty så länge detta rövarnäste ej
är nedbrutet, får världen ingen ro för detta mördarynglet.
Må därför den svarta fanan komma att vaja över dess öde
grushögar!
Man kan förstå, att ingen tysk teater vågade att upptaga
ett dylikt stycke till spelning. Men oväntat lämnade Kleist
(1809) Dresden och försvann — flera av hans vänner trodde,
att han dött. Så uppenbarade han sig i början av 1810 i
Berlin, där han startade en ny tidskrift, Berliner Abend-
blätter, som å den ena sidan kämpade för det pånyttfödelse-
arbete, som den preussiska regeringen börjat, men å den andra
mot dess mera liberala program, som var Kleists konserva-
tiva junkeruppfattning emot. Tidskriften lär hava gått bra,
men indrogs till sist av regeringen, och Kleist hade hela
tiden att kämpa mot de mest skriande ekonomiska bekymmer.
Därtill kommo andra sorger, som kunna fräta ett människo-
hjärta. Det Tyskland, om vars storhet han drömt, låg
blödande och krossat vid Napoleons fot, såsom författare
var han alls icke uppskattad, hans Der zerbrochene Krug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
