Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Wallenstein - Maria Stuart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 TRAGIKEN I WALLENSTEIN
MARIA STUART
Redan under sin Sturm und Drangtid, 1783, hade Schiller
tänkt på ett drama med denna hjältinna, men arbetet stan-
nade snart av, och då han 1799 återupptog tanken, hade
till en utanför den egentliga handlingen liggande bitragedi:
Max’ och Theklas.
Wallenstein visar oss således, huru Schiller vacklar mellan
modern och antik tragedi enligt den uppfattning, han hade
av båda, men den visar oss ock, att han vida djupare än
Goethe uppfattat problemet. Rör Goethe, som långt ensidi-
gare anslöt sig till antiken, låg dess skönhetsvärde huvud-
sakligen i dess rena allmänmänsklighet, och hans gestalter
blevo därför alltmera livlösa typer, t. o. m. allegorier.
Schiller däremot förblev alltid något romantiker, och hans
beundran för Shakspere upphörde aldrig. Karaktärsteckningen
i Wallenstein är därför gjord mindre efter Sophokles’ än
efter den engelske skaldens mönster. Han har icke såsom
Goethe inskränkt sig till det minsta möjliga antalet, utan
rör sig med samma rika mångfald som Shakspere, och alla
äro skarpt och individuellt karaktäriserade. Det antika in-
flytandet röjer sig egentligen i dramats byggnad och i den
teori om det tragiska, som ligger bakom det hela.
Men med Wallenstein hade Schiller dock skapat något
nytt, ett historiskt idédrama, som förut icke funnits, ty Shak-
speres krönikespel äro inga idédramer, och ej heller i Julius
Cæsar eller Antonius och Kleopatra var Shaksperes synpunkt
historisk. Schiller var den första poet, som tillika var histo-
riker, och redan i Don Carlos har han berört en historisk
principkonflikt, ehuru den där ännu träder i bakgrunden
för andra motiv. I Wallenstein däremot söker han att i
dramatisk form giva en bild av det trettioåriga kriget, skildra de
krafter, som framkallade en av de viktigaste kriserna i detta,
och huvudpersonerna stå såsom representanter för de makter,
som under denna tid kämpade mot varandra, individua-
lismen, soldatgodtycket och troheten mot kejsaren och riket.
Denna principkamp, var för Schiller huvudsaken, och Wallen-
steins egen gestalt blev för honom blott den punkt, kring
vilken striden utkämpades.
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
