Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - De sista klassikerna - La Bruyère
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA BRUYÈRES PORTRATT 3 1 9
att sätta dem in i en handling, för att romanen skulle vara
färdig. Det var detta, som La Sage gjorde i Frankrike,
långt före engelsmännen, och karaktäristiskt nog började
också han, liksom La Bruyère, med en samling lösa sede-
och karaktärsskildringar, Le Diable boiteux, för att sedan
med Gil Blas övergå till den verkliga, genomkomponerade
romanen.
Men La Bruyère fick ett bestämmande inflytande även
på 1700-talets komedi. Denna behärskas till en början
visserligen av Molière, men med en nyans, som beror på en
insats från La Bruyères karaktärer. 1600-talet hade väl
haft en fransk comedia de figurón; vi behöva blott erinra
oss Le Menteur, L’Etourdi och L’Avare. Men i regeln höra
Molières lustspel ej till denna klass. Nu behöva vi blott
läsa början till ett av La Bruyères porträtt för att finna,
varifrån majoriteten av 17OO-talets lustspel stammar : Menalchas
stiger ned från sin trappa, öppnar porten för att gå ut och
låser igen den. Men så märker han, att han har nattmössan
på sig, och när han ser nogare efter, upptäcker han, att
han rakat sig blott på ena kinden, att värjan sitter på högra
sidan, att strumporna hasat ned och att skjortan trätts ovanpå
byxorna. När han kommer in i ett rum går han under en
ljuskrona, i vilken hans peruk hakar upp sig och blir hängande
under alla de närvarandes skratt. Menalchas ser peruken,
skrattar högre än alla andra och söker i hela sällskapet efter
perukens ägare .... När han skall gå, finner han framför
porten en vagn, tror, att den är hans och sätter sig i den.
Kusken kör på, i tanke att han kör hem sin herre, och
stannar utanför dennes hus. Menalchas stiger ur, går över
gården upp för trapporna, in i antichambern, kabinettet,
känner igen alltsammans, slår sig ned och tror, att han är
hemma hos sig. Den verklige ägaren kommer, Menalchas
reser sig upp för att taga emot honom, behandlar honom
ytterst artigt och ber honom slå sig ned etc.
Men detta är ju prototypen för Regnards Le Distrait, och
Holberg — för att taga ett oss närmare liggande exempel
— rör sig ju nästan helst med dylika karaktärer: den
vægelsindede, den politiske kandestober, Jean de France,
Gert Westpfaler m. fl., och även i Sverige gå de igen i
Dalins Den avundsjuke. Nästan de flesta av dessa typer,
som sedan möta oss i 1700-talets komedi, återfinnas redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
