- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
291

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines främsta tragedier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÉRÉNICE 291
Un soupir, un regard, un mot de votre bouche,
Voilà l’ambition d’un cœur comme le mien.
Voyez-moi plus souvent, et ne me donnez rien.
Tous vos moments sont-ils dévoués à l’Empire?
Ce cœur, après huit jours, n’a-t-il rien à me dire?
I sin förvirring kan Titus ej svara, och efter några
osammanhängande ord ilar han ut utan att kunna giva
någon förklaring. Bérénice vet ej, huru hon skall tolka
denna förvirring:
Il craint peut-être, il craint d’épouser une reine.
Hélas ! S’il était vrai. . . Mais non, il a cent fois
Rassuré mon amour contre leurs dures lois.
Men mera än en dunkel aning är denna misstanke ännu
icke.
I den tredje akten ger Titus Antiochus det nyss omtalade
uppdraget. Men denne är nog ridderlig att icke vilja fram-
bära ett dylikt bud, som så skulle smärta den kvinna han
älskar. Då han likväl av Bérénice tvingas att tala, söker
han med samma ridderlighet försvara sin rivals handlings-
sätt. Bérénice vill dock icke tro på möjligheten av en
dylik trolöshet.
Men i den fjärde akten får hon genom sin förtrogna
bekräftelse på, att Antiochus talat sanning och att Titus
verkligen vill skiljas från henne. Nu följer en mäktigt
gripande scen mellan de båda älskande. Varför — frågar
hon — varnade ni mig icke förut? Då hade jag ännu
kunnat finna ett skäl för denna brytning, folkets vilja, er
fars befallning. Men nu då ni är kejsare!
Je n’écoute plus rien; et pour jamais, adieu!
Pour jamais! Ah! Seigneur, songez-vous en vous-même
Combien ce mot cruel est affreux quand on aime?
Dans un mois, dans un an, comment souffrirons-nous,
Seigneur, que tant de mers me séparent de vous?
Que le jour recommence, et que le jour finisse,
Sans que jamais Titus puisse voir Bérénice,
Sans que de tout le jour je puisse voir Titus.
Ack — svarar Titus — jag beräknade ej, jag var blott
lycklig och hoppades på det omöjliga. Då hade plikten
ännu ej talat i kejsarens bröst. Det är sant, att Rom för
detta giftermål måhända ej gör ett uppror, som jag måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free