Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Teatern på Molières tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 2 4 TEATERNS ORGANISATION
spelare och skådespelerskor, ehuru äldre kvinnoroller ännu
utfördes av män, var icke särskilt stor, och då Molière 1658
började i Paris, räknade sällskapet tio sociétairer och en
gagist. Aret därpå ökades antalet sociétairer till tolv, 1662
till femton. De mest betydande utom Molière, vilken ut-
förde de komiska huvudrollerna, voro Du Parc, “Gros-René“,
och hans hustru — han komisk betjänt, hon primadonna —,
Madeleine Béjart, som spelade soubrettroller, Mademoiselle
de Erie, som var truppens ingénue, och La Grange, som
var förste älskare. Han hade inträtt i truppen 1659 och
genast för sitt privatbruk börjat föra en journal över repre-
sentationer och recetter samt alla märkligare tilldragelser
inom den hila republiken, vilken journal varit till en ovär-
derlig nytta för kännedomen om denna tids teaterhistoria.
Till truppen hörde f. ö. två bröder och en syster Béjart
samt längre fram också den yngsta systern, Armande, Mo-
lières blivande maka.
En egendomlighet för de parisiska teatrarna på Molières
tid var, att man under vintern i regeln blott spelade tragedier,
på sommaren komedier, och detta bruk underkastade sig
ock Molière. Hans trupp, som ju började i november,
spelade Cinna, Rodogune, Le Cid och dylika för vinter-
saisonen lämpade pjeser, och först sedan, troligen först mot
våren, kom han fram med L’Etourdi och Le Dépit amoureux.
Under de första åren doihinerade ej heller hans egna stycken
på repertoaren, och det var först längre fram, som hans
teater blev företrädesvis en lustspelsscen. Han lade dock
aldrig an på någon ny tragisk repertoar, och under hela
sin verksamhet inköpte han ej tjugo nya tragedier, under
det att Hotel de Bourgogne under samma tid skaffade sig
över hundra. För att emellertid få fram den egentliga
karaktären hos sin teater lät han varje tragedi efterföljas
av en fars. Såsom vi minnas följde Le Docteur amoureux på
Nicomède, och dylika efterpjeser voro ock hans äldsta Pariser-
stycken, Les Précieuses ridicules och Le Cocu imaginaire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
