Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Barocken - Voiture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VOITURE SOM BREVSKRIVARE 95
en dikt, i vilken han entusiastiskt prisade den vackra, men
i allmänhet ej visibla kroppsdel, som därvid blottats. Denna
och andra dikter tyda väl på, att skämtet i Hotel de Ram-
bouillet ännu var något “karolinskt“ och att steget mellan
Voiture och 1700-talets rokoko ännu var ganska långt. Men
det var dock ännu större till Margareta av Navarras Hepta-
méron, och trots det att Voiture ännu kunde vara ganska
drastisk, var han dock framför allt spirituell samt även graciös.
Men sin styrka hade Voiture såsom brevskrivare. Man
har med rätta anmärkt, att han här gått i skola hos Balzac;
han har lånat dennes retorik, men givit denna en helt ny
skiftning. Hans brev hava sällan något egentligt innehåll
— helt naturligt hos en man, som hade en nästan avunds-
värd likgiltighet för alla allvarliga frågor. De bestå blott
av prat och komplimanger, som varieras och turneras på
alla möjliga sätt, och de kunna närmast jämföras med
kåserierna i en boulevardtidning; brevet då för tiden ersatte
ju våra dagars tidning, som då ännu ej fanns. Voiture
har visst icke någon säker smak. Han är affekterad, men
på ett sådant sätt, att affektationen blivit hans andra natur.
Endast sällan stöter man sig på den, och Balzacs högtidliga,
ännu något pedantiska retorik har här, såsom en fransk
författare anmärker, blivit “une rhétorique du salon, lätt,
älskvärd, mättad av artigheter, redan en smula subtil, men
med omisskännelig charme och målande för det samhälle,
som så beundrade hans brev“. Voiture hade förmågan att
på ett roligt sätt säga just ingenting och vill aldrig tagas
på allvar. Helst skriver han till damerna i Hotel de Ram-
bouillet och uppträder då ständigt, med olika nyanser, såsom
deras hängivne adoratör, vilken är förtvivlad över att vara
skild från sitt hjärtas härskarinna. Det är med er — skrev
han till Julie d’Angennes — som med hälsan: “först då
jag förlorat er, uppskattar jag ert rätta värde“. Mindre
vördnadsfull är han, då han uppvaktar den vackra Angélique
Paulet, som med anledning av sitt rika, blonda hår i Hotel
de Rambouillet gick under namnet “la belle lionne“. Rå
en resa till Spanien hade Voiture förirrat sig till Ceuta på
Afrikas nordkust, och därifrån skickade han några små lejon
av vax till Angélique. I edra erövringar — skrev han —
“fattades bara att hava en beundrare också på andra sidan
oceanen, men då ni har sådana i alla samhällsställningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
