Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Italiens litteratur
- Seicento
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEICENTO
Italiens Seicento står framför allt under spanskt inflytande.
Spanska dräkter, spanska levnadsvanor, spanskt
åskådningssätt tränga över allt in. Den besynnerliga spanska
hederskänslan tar sig nu i Italien nästan lika bizarra uttryck som
i det land, där El medico de su honra diktats, och etiketten
blir lika sträng som i Don Ranudos fosterland. Litteraturen
florerar väl — om man fäster sig vid kvantiteten — så
kraftigt som aldrig förut, och nästan varje liten abbé var
en poet, som skrev smäktande eller spirituella sonetter och
canzoner efter Petrarcas mönster. Med den italienska smaken
för concetti blandade sig nu den spanska gongorismens
bombast, och det uppstod en barockstil, som från Italien
bredde ut sig över hela Europa — den s. k. marinismen.
Dess skapare var den då på sin tid nästan förgudade
“cavaliere“ Giovanni Battista Marini (1569—1625), vars
biografi visserligen ännu erinrar om det brokiga, växlande
äventyrarlivet från renässansens dagar, men som i sin dikt
är en typisk representant för barocken. Hans mest bekanta
arbete är den mytologiska dikten Adone, som utkom 1623.
Den är ganska voluminös, men när de många förvecklingarna
skalas bort, rör sig det hela om en ganska händelsefattig
antik myt, Venus’ kärlek till Adonis. Redan valet av ämne
är karaktäristiskt för tiden, ett sensuellt, sentimentalt motiv,
som gav anledning till en serie läckra småtavlor ur den
antika gudavärlden. Men det mest karaktäristiska är själva
formen, den nya poesi, som här kommer fram. Denna har
ganska lyckligt kännetecknats av Chledowski: “Marini, il figlio
della Sirena, hade särskilda förutsättningar att fängsla genom
musiken av sin poesi. Med samma lätthet som Bernini
skapade sina skulpturer, trollade han fram vers, hans rytmer
smekte örat, och den sydländska lidelse, som dallrade i hans
ord, meddelade sig åt läsaren. Hans främsta strävan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0348.html
