Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Dramat under Cinquecento - Pastoralen och operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
popularitet, vilade ännu ett återsken av den äkta renässansen,
Amintas kärlek är het, brännande och sensuell, och en bland
de maximer, som här förekomma, är: s’ei piace, ei lice.
Men direkt såsom en motskrift författade en annan
ferraresisk hovman, Battista Guarino, ett annat herdedrama, Pastor
fido, som är ytterst karaktäristiskt för den nya tid, som
nu grytt och som till sin världsåskådning stod alldeles fientlig
mot renässansen. Den maxim, som Pastor fido förkunnar,
är Piaccia, se lice, som — för att begagna Goethes
översättning i dramat Torquato Tasso — kan återges med:
Erlaubt ist, was sich ziemt, under det att Amintas sats varit:
Erlaubt ist, was gefällt. I dessa båda satser har kanske
skarpast utformats skillnaden mellan renässansens och
motreformationens tid. Pastor fido förhärligar den kyska,
platonska kärleken, som intet fordrar, utan blott är beredd att
offra, en dyrkan utan hopp om genkärlek, utan fordran på
lycka. Innehållet är i huvuddragen detta. I Arkadien
fordrar ett orakelbud, att en kysk jungfru årligen skall
offras, ända tills dess att två varelser av gudabörd förenats
och en herdes uppoffrande kärlek utplånat den skuld, som
vilade över landet. För att fylla det första villkoret vill
Dianas överstepräst Montano förena sin son Silvio med
Amarilli, vilka båda stamma från gudar. Men Silvio, som
är otillgänglig för kärleken, vägrar. En annan herde
Mirtillo är emellertid förälskad i Amarilli, som av hänsyn till
Silvio ej vill yppa, att även hon älskar Mirtillo. Händelsen
utvecklas därigenom, att Amarilli blir orättfärdigt misstänkt
för ett brott och skall dödas. Men ehuru även han tror
henne vara skyldig, erbjuder sig den trogne herden Mirtillo
att i hennes ställe lida dödsstraffet. Och nu lösas
förvecklingarna. Mirtillo befinnes vara Montanos son och Silvios
äldre broder, genom sin uppoffrande kärlek har han fyllt
det andra villkoret, och intet hindrar nu de älskandes
förening.
Med denna huvudhandling korsar sig en bihandling, som
lånats från Montemajors Diana, och det hela rör sig med
en apparat, som erinrar om den grekiska tragediens, med
baletter, körer och sångstycken samt mellan akterna inlagda
“intermezzi“. Musiken var skriven av ej mindre än tre
kompositörer. Pastor fido stod således operan ganska nära.
Men denna sålunda utvecklade pastoral övergick dock ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
