Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Dramat under Cinquecento - Commedia dell’ arte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av 1400-talet och dessutom på latin. De äldre voro troligen
aldrig skrivna utan blott improviserade, och att så varit
fallet, antydes av den oerhörda popularitet, som den
improviserade farsen, commedia dell’ arte, erhöll just i Italien vid
slutet av 1500-talet.
Från samma århundrades början hava vi emellertid flera
skrivna farser, som till hela sin karaktär ganska mycket
skilja sig från de senare commedie dell’ arte. De äro, såsom
man kunnat vänta, korta, realistiska situationsbilder ur
bondelivet, ibland med samma innehåll som medeltidens franska
fableauer och farser, men utan samma stående typer, som
sedan uppträda i commedia dell’ arte, och med all sannolikhet
spelades de utan masker, vilka däremot äro kännetecknande
för commedia dell’ arte. Liksom i Spanien låg en del av
skämtet i dessa farser i språkformen. Farserna äro
nämligen ofta på bygdens dialekt, ej sällan blandas olika
dialekter med varandra, och det hela har en viss provinciell
karaktär. Dylika farser förekommo på en mängd ställen, i
Neapel, i Siena o. s. v. Men den mest bekante
farsförfattaren var en padovanare, Angelo Beolco (1502—1542),
vanligen kallad il Ruzzante efter den roll, i vilken han
mest excellerade. Skådespelarkonsten var för honom i det
närmaste ett yrke, om än icke så uteslutande som för de senare
rena yrkesskådespelarne, och den trupp, som han bildat och
som utanför Padova uppträdde i Venedig, Ferrara m. fl.
städer, tyckes åtminstone delvis hava bestått av personer,
som voro intresserade för dramatik, utan att egentligen hava
skådespelarkonsten till levebröd. Själv var Angelo Beolco
en bildad man och skrev även några commedie erudite
såsom Vaccaria, en efterbildning av Plautus’ Asinaria. Men
hans mest betydande stycken äro bondefarser, några
egendomligt nog med en tragisk färgton. Även häri låg således,
liksom i Aretinos komedier, en utvecklingsmöjlighet. Men
av denna begagnade man sig ej, och i stället möta vi vid
1500-talets mitt en burlesk maskkomedi, commedia dell’ arte.
Denna tyckes emellertid icke hava utvecklats ur den
skrivna fars, som vi känna, utan ur medeltidens
improviserade och därför förlorade maskkomedi. Vad namnet avser, är
ej rätt säkert. En hantverkare kallas ju på italienska “artista“
och man har därför förmodat, att commedia dell’ arte fått
sitt namn därav, att den spelats av hantverkare. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
