134 (Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Sagans historia - Clerici vagantes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stryka den allegoriska utläggningen, — som nog minst
intresserade auditoriet — så hade man en liten novell. Och
det var också det, som skedde; man började att utgiva
dylika samlingar på italienska, till en början ännu i ett
moraliskt uppbyggligt syfte, men snart blott för att roa,
och därmed var novellen färdig. Det sista, som återstod,
var att giva den enkla berättelsen en konstnärlig form, och
även detta skedde — med Boccaccio.

I viss mån representerar således predikoexemplet
medeltidens prosaberättelse. Men denna företrädes ock av den
legenddiktning, som förut omtalats, ty även från denna
period finnas stora samlingar, av vilka den av
dominikanermunken Jacobus de Voragine under 1200-talets senare del
sammanskrivna Legenda aurea kanske är den mest bekanta.
Ofta äro dessa legender blott omskrivningar av antika sagor;
så t. ex. är legenden om Judas Iskariot i själva verket den
gamla Oidipus-sagan: på grund av en spådom blir Judas
utsatt, växer upp i främmande land, dräper ovetande sin
fader och äktar sin moder. Hans förräderi mot Jesus
kommer blott såsom ett tillägg till den egentliga berättelsen.

CLERICI VAGANTES

800- och 900-talen hade varit svåra tider för klostren.
Genom nordmännens rövartåg och den allmänna
förvildningen förstördes så gott som alla kloster i norra och västra
Frankrike, munkarna drevos ut, och det uppstod en ny och
talrik klass av vaganter, som levde av att tigga, av att
stjäla och i lyckligaste fall av sin talang i gycklarkonster.
Med det nya årtusendets början inträdde väl lugnare
förhållanden, klostren återupprättades, en strängare ordenstukt
infördes och munkarnes skingrade armé samlade sig på nytt.
Men vaganterna voro därmed ej utrotade. Ej sällan kändes
den nya disciplinen för sträng, och hellre än att pröva på
klostrets carcer, sättas på fångkost och läsa straffpsalmer
rymde den unge munken från alltsammans och sällade sig
till de sorglösa vaganter, som ströko kring i bygderna. De
fria studier, som vid denna tid började och som på
1100-talet utvecklade sig till universitet, gåvo dock den största
kontingenten till denna samhällsklass. Det dröjde nämligen

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/allmlihi/2/0152.html

		Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden / 134 (1919-1926) Author: Henrik Schück Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|