Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
ADOLF HEDIftf
parlamentariska korruptionens beskrifna historia går
tillbaka till slutet af 1500-talet; lagstiftningen mot bribery
fortsattes flera gånger ännu under senare hälften af förra
århundradet. — Frankrikes Panama och Sydbane-affärer
skola ej lätt glömmas, sannolikt fortfara att framstå med
större proportioner än de verkliga, emedan
undersökningarna sveko sin uppgift. Italienska bankskandaler och
Crispis »moraliska fråga», ej af, utan mot honom
framställd, äro skarpt i ögonen fallande drag i den ytterst
trista taflan af konung Umbertos regeringstid.
Emellertid, hur svåra, huru i många fall väl
grundade samt i stor omfattning träffande dessa anklagelser
än äro, kunna de ej för den ärligt menade kritiken vara
i den meningen hufvudsak, att de skulle peka på själfva
sjukdomen, mot hvilken botemedlen böra riktas, utan
blotta de i stället verkningar och symtom.
Vi förbigå här de förment djupsinniga reformplaner,
som ytterst bero af ett från Edmund Burke och den s. k.
»historiska» rättsskolan härrörande missförstånd, att staten
är en organism, och som framträdt i utkast till blifvande
»yrkes»- eller »intresse»-representationer, som skulle
upplösa en representativ församling i en stor mängd af
vallagen tillkonstlade, små skrågrupper, omöjliggörande hvarje
fast majoritet och ruinerande ett så danadt parlaments
inflytelse. De äldre förslagen till val genom konstgjorda
klasser äro af Bluntschli, Ahrens, R. von Mohl i Tyskland,
af Grey och James Lorimer i England. Den nyare
kampanjen, de senaste årtiondena, kunna vi räkna från en
bok af professor Prins i Brüssel {La démocratie et le régime
représentatif, 1884). Bland åtskilliga mycket allvarsamt
menade kuriositeter skulle en skrift af en belgier, som kallar
sig Félix de Breux (historikern Prosper de Haulleville) ha
nått kulmen af opraktiskt pedanteri, om ej Charles Benoist,
förut känd genom flere intressanta arbeten, hade fallit på
den olycksaliga idéen att »organisera den allmänna
rösträtten» och att undervisa oss om hur vi skola omskapa
politiska företag och arrangemang till — »fysiologiska»,
till »biologiska» företeelser!
Vi lämna dessa rymder och få likväl att göra med
spörsmål, som ännu kunna synas mycket fjärran från ett
förverkligande. Det får dock ej därför hållas för
opraktiskt att man tilltrott sig att i Frankrike tala om det
schweiziska referendum, hvilket synes oss ett tidens tecken.
Vissa kontinentala parlaments tendens att realisera den
engelska läran om parlamentens allmakt (omnipotence,
befogenhet att göra allt som ej är omöjligt, däribland den
att på egen hand bryta ouppsägbara, bilaterala kontrakt,
såsom i förhållande till Skottland redan skett och i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
