Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för underlåtenhet att iakttaga kyrkliga bruk, afskaffande
af »hemlig skrift», af den skymfliga orimlighet, som kallas
»kyrkotagning», af husförhören, af det vidriga kungörandet
från predikstolen om ett visst slags böter, af prästbetygens
uppgifter om sådant som ej rör rent borgerliga
förhållanden, samt slutligen af prästens själfskrifvenhet såsom
ordförande i skolrådet. Allt hvad i detta hänseende för
närvarande är bestående »ordning» är för religion och
religiositet dels alldeles främmande och likgiltigt, dels —
och det ännu oftare — rentaf skadligt. Däremot utgör
det tyglar och gissel i prästväldets hand.
Slutligen vilja vi i förbigående nämna tvenne frågor
af stor vikt, till hvilka vi torde särskildt återkomma.
Prästen, som ju skall vara sin församlings själasörjare,
men ej en kyrklig poliskommissarie, och därför bör
befrias från alla »världsliga» bestyr, har ett befogadt
anspråk att slippa den vidlyftiga befattningen såsom
statistisk registrator, hvilken utan svårighet kan öfverflyttas
på en kommunalbyrå under ledning af
kommunalstyrelsens medlemmar med, där så behöfves, en sockenskrifvare
till biträde. Däraf blefve en själfföljd, att denna
myndighet hade att utfärda de intyg för borgerliga ändamål,
som det nu åligger prästen att meddela o. s. v., och att
prästen därifrån ägde att bekomma alla de uppgifter, han
för sin ämbetsförvaltning behöfver.
Den andra omständighet, vi här ville beröra, är de
regala och patronella församlingarnas uteslutande från
valet af präst. Hvad de förra angår, bör en förändring
ej möta några svårigheter, då ju dels konungens
utnämningsrätt väl ej får anses utgöra någon för honom
personligen dyrbar rätt, eller något enskildt intresse, ty öfver
allt sådant måste ju statschefen i sitt handhafvande af
samhällets angelägenheter anses upphöjd. Ej heller kan
utnämningsrätten till ett antal regala pastorat anses för
ett kungligt prerogativ, som bör tillkomma konungamakten
såsom sådan. Vill en regering kollektivt, eller en konung
personligen, fasthålla denna orimliga rätt, så kan
därunder ej ligga något annat skäl än en önskan, att på
en mängd församlingars bekostnad belöna politiska
anhängare eller personliga vänner. Hvad de patronella
församlingarna angår, är det mer än väl bekant, att
patronatsrätten dels i många fall är mycket tvifvelaktig, för
att ej säga olagligt tillkommen, dels att den är beroende
af villkor, som stundom så illa iakttagas, att den
därigenom rätteligen förbrutits. Det tillkommer riksdagen
att taga initiativet till en undersökning af dessa
förhållanden. Skulle ändock giltiga och oklanderligt vårdade
patronatsrättigheter återstå, kunna de naturligtvis aflösas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
