Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»missbrukat» sina rättigheter. Slutligen hotar lagen med
böter eller ända till ett års fängelse allt hvad
intoleransen behagar stämpla såsom utspridande af vilsefarande
lära. Ja, själfva landsförvisningsstraffet har ej ens
försvunnit; det tillämpas å icke svensk medborgare, som
utspridt från den »rena» läran afvikande satser, dock
först sedan man redan genom böter eller fängelse straffat
honom!
Dessa förordningar tillhöra den period, då vårt
gammal-liberala parti hade satt sig i besittning af makten,
och då man i tid och otid skröt med sina många
»reformer» och öfver samhällets rastlösa framåtskridande. Vi
ha i ett föregående bref anmärkt, att de gammal-liberala
haft för sed att mindre bry sig om, hvad en s. k. reform
innehöll, än att den skedde, och att obesedt lofsjunga allt
som utgick från »den bästa bland ministärer». Sällan
visade sig partiets impotenta natur tydligare än i
antagandet af denna parodi på religionsfrihet. Hela denna
lagstiftning måste till själfva sin grund förändras, d. v. s.
ett allmänt erkännande af en oförytterlig mänsklig rätt
träda i stället för speciella nådiga »tillåtelser» till något,
som ej vidkommer staten, och som den ej, utan att
öfverskrida sin förnuftsenliga befogenhets gränser, kan
vare sig tillåta eller förbjuda. Och därmed bortfaller också
största delen af dessa samvetsreglementen; de behöfva
blott ersättas af några enkla stadganden i enlighet med
hvad god borgerlig ordning kräfver, såsom om behöriga
förteckningar öfver religionssamfundens medlemmar m. m.
dylikt. För närvarande står Sverige i fråga om religiös
frihet efter alla europeiska länder, utom — Ryssland och
Spanien. Fördomarnas förlofvade land, England, har
lämnat oss långt bakom sig: judar sitta i dess parlament,
och år 1858 fick till och med en muhammedan ett
offentligt ämbete. I vårt nabo- och brödraland Danmark är
sedan 1849 all af trosbekännelse beroende skillnad i
medborgerliga rättigheter upphäfd. Och Österrike, i kamp
mot hvilket Sverige för mer än tvåhundra år sedan
förvärfvade sin ovanskligaste ära, kan nu uppställas såsom
förebild för Gustaf II Adolfs folk.
Men med borttagande af grundlagens intoleranta
föreskrifter och en grundlig reform af 1860 års förordningar
är ej allt uträttadt. Hela kyrkolagstiftningen måste
underkastas en genomgripande granskning, och alla de
mångfaldiga medel, som stå statskyrkoprästerskapet till buds,
för att förödmjuka och trakassera statskyrkans egna
medlemmar, undanrödjas. Främst bland reformer på detta
område sätta vi civiläktenskapets införande för alla
kontrahenter som det önska, upphäfvande af alla »påföljder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
