- Project Runeberg -  Tre berättelser /
97

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Hvad skall jag säga honom?" tänkte hon. "Jag
skall säga, att lögnen är som en skog, — ju längre
man kommer in i den, desto svårare är det att hitta
ut igen. Jag skall säga: du har låtit förleda dig af
din falska roll och gått för långt; du har sårat
människor, som voro fästa vid dig, och som aldrig gjort
dig något ondt. Gå och bed dem om förlåtelse,
skratta ut dig själf och du skall bli lätt om
hjärtat igen. Och om du längtar efter frid och
ensamhet, så skola vi fara bort tillsammans."

Då Peter Dmitritsch mötte sin hustrus blick, tog
han med ens på sig samma likgiltiga och lätt
spefulla min, som han haft under middagen och i
trädgården, gäspade och steg upp.

"Klockan är nyss fem," sade han med en blick
på uret. "Om våra gäster också förbarma sig och
fara klockan elfva, så ha vi alla fall sex hela
timmar att dragas med. Glada utsikter i sanning!"

Och hvisslande gick han med sin vanliga solida
gång långsamt ur rummet. Man hörde hans solida
steg genom salen och förmaket, hörde honom på
samma solida sätt skratta och säga åt den unge
mannen, som spelade: "Bra—o, bra—o!" Så hördes
icke stegen längre, — han hade troligen gått ut i
trädgården. Och det var icke längre svartsjuka och
vrede, utan ett formligt hat till hans steg, röst och
konstlade skratt, som nu grep Olga Michajlovna.
Hon gick fram till fönstret och såg ut i trädgården.
Peter Dmitritsch gick framåt alléen. Med
tillbakakastadt hufvud, ena handen i fickan och knäppande
med den andra, promenerade han där så solid och
obesvärad och såg ut, som om han varit högst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free