- Project Runeberg -  Tre berättelser /
96

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom salen och förmaket, alltjämt med samma min,
som om hon hade några husmoderliga befallningar
att utdela. "Måtte bara ingen komma och hindra
mig!" tänkte hon, men tvingade sig att stanna i
förmaket, för att artigt höra på en ung man, som
satt vid pianot och spelade. Efter att ha stått ett
ögonblick, ropade hon: "Bravo, bravo, mr Georges !"
klappade ett par tag i händerna och gick vidare.

Mannen fann hon i hans arbetsrum. Han satt
vid bordet i grubblande ställning. Uttrycket i hans
ansikte var mörkt, tankfullt och skuldmedvetet.
Detta var icke längre den Peter Dmitritsch, som
disputerade vid middagsbordet, och som gästerna
kände, utan en annan, en trött, felaktig och med sig
själf missnöjd man, som endast var känd af hustrun.
Han hade tydligen gått in i sitt rum för att taga
en cigarrett. Framför honom låg ett öppet
cigarrfodral, fullt af cigarretter, och den ena handen låg i
bordslådan. Som han tog cigarretterna, hade han
liksom stelnat i samma ställning.

Hans min och ställning rörde Olga Michajlovna,
och hon kände sig lättare om hjärtat. Hon tyckte
synd om honom och ångrade sin svartsjuka och
vrede. Det var klart som dagen, att denne man var
utledsen, icke visste, hvad han skulle taga sig till
och kanske kämpade med sig själf. Vore det icke
bättre att hjälpa honom, i stället för att förebrå
honom och säga honom allt det där, som han ändå
visste lika väl själf? Olga Michajlovna gick tigande
fram till bordet; då hon ville visa, att hon icke
längre kom ihåg tvisten vid middagsbordet eller var
ond, knäppte hon ihop cigarrfodralet och lade det i
mannens ficka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free