Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skola se den mur, som oss vill stänga.
Förr skola vi de fasta bergen spränga.
Och den, som feg har lust att faran fly,
må dö, som ränniln dör i kärrets dy.
Han drog djupt, nästan stönande efter andan.
Ansträngningen var oerhörd. Isen låg ännu över
honom. Han gick fram i en mörk strömfåra under
den, utan luft, utan ljus. Han kallade ännu så länge
förgäves på hjälpande bäckar och strömmar och
sjöar.
Men härvid fick det inte stanna. Framåt då till
isbrytning! Upp till det förfärliga arbetet!
Han började åter skriva.
Sömnlös ryter i ljusnad majnatt
Ämmäs våg uti snövitt svall.
Överlistad, men aldrig kuvad,
först förkunnar hon vinterns fall.
Och då reser sig Koivikoski,
kastar, trotsande, bojan av.
Klämd med brak uti tjugo forsar,
svindlar isen i Niskas grav.
Han kände sig helt och hållet som den
kämpande älven. Han räknade upp namnen på sina
forsar, ty i dem måste frigörelsen börja. Han följde
med bävande hjärta isens strid mot de
framstormande vattnen. Han såg den resa sig tornhög i
kamp med Ahmas bölja. Han såg den under flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
