Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tvekade länge. Att flytta till Vasa, det
var detsamma som att avsäga sig tidningen, det var
att från den höga katedern, där han nu stod och
undervisade ett helt land, flytta in i ett mörkt litet
skolrum med endast några omogna pojkar till
åhörare. Det var att avstå från arbetet för sin stora
idé. Det var att lämna åkern, där han hade kastat
ut sådden, utan att invänta gröda och skörd. Det
var nära nog att svika sitt löfte till fosterlandet.
Å andra sidan ansågo nog de flesta av hans
vänner efter Saimas förföljelse, att han knappast
dugde till tidningsman. Modern bland andra skrev
och undrade om han inte borde överge
redaktör-skapet. Emilie skrev ingenting sådant, men hon
berättade om ledsam heten i Nykarleby och talade
om hur lyckliga de skulle bli, då de finge sitt eget
hem.
På våren 1845 lämnade han verkligen in sin
ansökan om lektoratet i historia vid Vasa
gymnasium. Det skedde med stor inre motvilja och med
ett illa dolt hopp om att misslyckas. Men Emilie
och hennes familj skulle inte ha det att säga, att
han inte hade velat begagna det tillfälle, som erbjöds
honom.
Han väntade emellertid varje dag, att något
skulle komma emellan, så att han fick ta tillbaka
sin ansökan.
Vad detta skulle vara, kunde han inte så noga
veta. Det vore ju möjligt, att han en vacker dag
mötte ute på gatan en vänlig man, som klappade
honom på axeln och sade något i den här vägen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
