Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III: Nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den låg i Altai, vid jordens hjärta. Och det
hav, som den unge hade befarit, var den stora,
strandlösa heden, där »hingstens hovar inte vätas,
hästens leder inte fuktas». På detta öknarnas och
tundrornas område, från Kem i öster till Kymmene
i väster, irrade sedan Väinös son i väl sju hundra
somrar, ja, kanske i åtta hundra, och under tiden
strödde han ut sina söner vid flodstränderna.
Hundratals nomadfolk voro dessa hans söner, som
såddes ut på det ofantliga ökenhavets stränder och
oaser, Kalevas och Väinös ätter, ödemarkens
övergivna, sorgsna, vindjagade moln.
Men efter dessa åtta hundra år av kringirrande
hemsöktes Väinämöinens hemort av en svår torka.
Bajkalcedrar dogo ut, Saigaantiloper försmäktade.
Även Väinämöinen led av törstens plåga. Han sökte
sig fram till Angara, till Vallmofloden. Också dess
vatten var bortdunstat, och han klagade över att han,
den starke och mångkunnige, inte kunde skapa så
mycket som en droppe vatten. Då hörde han en
silverduva sjunga på grenen över hans huvud:
»Om du kände sångens källa, skulle du inte förgås
av törst på Angaras strand. Du skulle locka floder
ur klippan, vattusprång ur hällen.»
Men i och med det, att silverduvan så hade
sjungit, var hon försvunnen, och nu började
Väinämöinen söka henne. Sökte henne från Kem till Ob,
från Katunga till Tschulin, från Om till Tara, han
gick över Ural och sökte vid mårdars gömslen i
Kunda, vid ändernas flod, Suchona, vid Saimas svala
svaneböljor, vid Päjänäs guldstänkta fjärdar.
16. — Lagerlöf, Zachris Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
