Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som leder till honom. Gud vare tack och lov för
att jag inser, att det inte är mig förbjudet att älska
hela skapelsen.»
Han gick fram till fönstret, rullade upp gardinen
och såg ut. Om dagen hade han en storartad utsikt
över stad och skärgård, nu såg han endast nattens
dunkel, men han visste, att en stor, slumrande
värld låg där nedanför honom.
»Min väg till Gud,» sade han småleende, »det
är den, att jag vill förvandla allt detta till en
rosengård.»
Han stod kvar vid fönstret i tankar. Han tänkte
på att hans mål egentligen inte var annat än ett
återvändande till den äldsta av mänsklighetens
drömmar. Och hade inte mänskligheten alltid varit
sanndrömd?
Skulle inte den sköna paradisdrömmen från
tidens morgon ha den betydelsen, att mänskligheten
en gång skall komma att leva ett lustgårdsliv i sämja
och endräkt? Inte så att förstå likvisst, som att den
skulle återgå till vildens arma ståndpunkt, utan allt,
vad den hade förvärvat av bildning och vetande, av
skönhet och rikedom under vandringen genom den
jordiska vildmarken, det skulle den förvisso föra
med sig in genom paradisporten.
»Detta är det rätta,» sade han. »Här finnes intet
utestängande, intet särskiljande, intet fördömande.
För detta vill jag alltid strida.»
Och nu, då han hade funnit sin ståndpunkt,
kunde han med ens tänka med förstående vänlighet
på sin stackars syster. Var det verkligen så under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
