Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att inte skynda hem så fort som möjligt, när det
gällde att få träffa Henrik, barndomsvännen, innan
han lämnade Finland.
Modern och systern kommo emot honom, då
han körde in. på gården. Han märkte genast, att
det var något dämpat i den glädje, varmed de
hälsade honom.
»Jag kommer väl inte för sent, mamma?»
frågade han. »Henrik är väl inte redan borta?»
»Jo,» svarade modern, »han är borta, men han
har inte rest till Hamburg.»
Han hörde på tonfallet, att en stor olycka hade
hänt. »Är Henrik död?» utbrast han.
Så var det verkligen. Hans vän hade förkylt
sig genom att gå ut för tidigt efter en i sig själv
ofarlig nässelfeber och hade dött efter ett par
dagars sjukdom. Medan Zachris hade varit på
hemresa, hade begravningen firats. Hela Nykarleby
hade följt den käcke och glade unge mannen till
hans grav.
Zachris gick ännu samma dag till kyrkogården
och kastade den beställda förlovningsringen på
vännens grav. Hans själ var full av smärta och
sorg. Gud, som tog i sin vård allt det späda och
svaga, som nu spirade upp i Finlands korta
sommar, varför tog han inte också omsorg om en sådan
bräcklig ung människoplanta, som hans vän hade
varit, och lät den nå fram till mognad och
fulländning?
Henrik Backmans gamla mor och en sjuk syster
voro redan ute på Kuddnäs i dokforinnans goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
