Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem, och Zachris, som skulle stanna i Helsingfors, hoppades på en lugn och god tid. Men dagen före avresan hade Barcken förälskat sig i en liten fuling till hund och tagit den med sig till Runebergs. Han ämnade roa sig med den där hemma under julen och sökte smussla ner den i släden, inlindad
i en kapprock, men planen upptäcktes, och Mirka blev kvarlämnad i Helsingfors. Och naturligtvis måste Zachris ta sig an den stackars hunden, som gnällde och längtade och var lika så störande som Barcken själv. Han knotade i början över att aldrig få någon fred för rumskamraten, inte en gång då han var borta, men snart blev han god vän med
hunden, och hade mycken förströelse av honom under sin ensliga julhelg.
Men då Zachris inte som förr kunde uppgå i den värld, som stora andar och visa mästare reste omkring honom, så kände han mången gång, att hans själ hungrade. Han längtade denna vinter mycket efter hemmet, efter Mathilda, han saknade
sin döde vän Alexander Lithén, och han kände sig stundom så svårmodig, att han gärna skulle ha lämnat livet.
Vad som i första rummet erbjöd sig som en ersättning för det störda fantasilivet, var naturligtvis umgänge med kamrater.
Oftast var det dock inte jämnårigas sällskap, som han sökte, utan helst ville han vara tillsammans med äldre, framför allt med redan färdiga studenter, och lyssna till deras samtal. Det var nu första gången, som han fick vara med om de ungas eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
