Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Satakunda - Satakundas Minnen - 2. Pispala och Prouasti - 3. Lapparne, Birkkarlarne och Kurckeslägten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraftiga sort, att lian kände sig högeligen generad. ( början försökte hau att
afleda besvärjarne ined list; än hördes midt i forsen ett nödrop såsom af en
drunknande: än ropades de båda männen vid namn i skogen; än flaxade
besynnerligt granna fåglar och andra bcläten fram och åter förbi deras ögon.
Men dc två lä lo icke vilseleda sig. de voro frestaren för sluge, och de
fortforo ined sinn kraftord, sä alt det brakade i skogen och stenarna pä stranden
spräcktes liksom af åskviggar.
N ii råkade Satanas i nikl och vånda samt började att sätta härd t mot
härd t. Han samlade all den öfvernatnriiga makt lian ägde öfver den
omgif-vande naturen och rustade alla des» elementer till strid om Bfvervätdet. De
mest förfärande tilldragelser begynte, tilldragelser, för hvilka del modigaste
sinne skulle med bäfvan ryggat. An hördes i luften elt ljud säsom af lusen
ormars hväs and c; än rullade d™ väldigaste åska med knallar oeh ljungeldar
tätt: invid jorden, som ville den spränga hela veriden i stycken. Än skalf hela
jorden under de modige männens fötter, som ville den uppsluka dein lefvande
utan nåd; än reste sig sjön med tornhöga vågor ocli förfärligt brus såsom cn
ocean i uppror, och dervid slog vattnet sii högt, alt besvärj a me slnlligen
s(o-do ända lill medjan i vågsvallet. Men dc två lälo icke skrämma sig, de
fortfor» att utsäga än mäktigare ord. Och det vet man här i landet, alt ordet,
kraftigt taladt, bryter all fiendtlig makl, vare sig eu naturlig eller en
öfver-naturlig. Detla erfor äfven Salauas till sin bäde skam och skada. Ty när
han en tid Rrgäfvcs spjcrnat emot besvärjelsen, måste han äiidtligen med
blygd ge vika och ulan allt vidare krångel draga siiia förde på Ögonblicket.
Under flykten återhämtade han likväl en del af sitt förra kurage oeli
började inbilla sig, aft 0111 han gräfde elt nytt utlopp frän Näsijärvi lill det
ne-danföre liggande Pyhäjärvi, skulle ingen kunna fiirdrifva honom från hans eget
veris, iivarföre han ämnade der efter behag husera. Kan stal derföre under
flykten cn half skofvcl från en gärd i grausknpet och valde ett ställe invid
Pyy-nikkö berget såsom det lämpligaste för näsets genomskärande, llär begynte
han gräfva och tog med sitt usla redskap så kraftiga (ag, att af hrarje
skof-vel, som togs ur backen oeh ulkasladés 1 Pyhäjäm, uppstod en holme, som
der kan ses ännu i dag. Men flera än tvenne lag med skofveln hann den
le-de fienden icke taga, ty. 0 under! i samma stund begynte klockorna i gamla
Birkkala kyrka att ringa af sig sjelfva, oeh vid detta ljud fann Satanas for
godt alt hastigt fly, men denna gång för att ieke mera återkomma. Väl trod-
des, att lian ändock visladea någon tid på dc sina holmar han sjelf uppkastat,
ocli tid efter annan säg man liken af drunknade der uppflyta. Men ändlligen
iärer han ock härifrån ha dragit sina fär de oeh lemna: trakten t fred, ty nu
har man ieke på länge hört nugot om hans vidare framfart.
De hederlige männen, som med sina kraftiga besvärjelser förjagat
vidundret, komrno deremot oskadde äter tiil sina hemgårdar och belsades, som man
väl kan föreslälla sig, med stor heder ocli vördnad som nejdens befriare. Oeh
vare sig nu alt nian endast vilie i sjelfva gärdnrnas namn föreviga minnet af
en besvärjelse mäktigare än bäde prostars och biskopars, eller alt man
härmed ville taga en liten oskyldig hämd uppä de goda prelatcrne, som låtit
sä väl betala sig för det de sä litet uträttat, alllnog, de två liöndemes
gärdar fingo för evärdeliga tider namnen Pispala och F ro u as t i, hvilka de med
heder bibehållit intill denna dag.
Hvad angår de tvä skofveltagen i Pyynikkö landet gentemot holmarna,
hunna de der ännu beses af alla som ha god tro oeh icke hellre vilja förklara
dem för vanliga jordras.
Ml mystiska person, som här figurerar under skepnad af hin onde,
plägar dock oftare visa sig i jättehamn. Desse jättar, som bland annat hade sitt
tillhåll i Pirunvuori och derifrån visste att genom en underjordisk gång
praktisera sig till prestgärdens källare, voro med om att bygga Karkku oeh Kvittis
kyrkor, likasom de byggt Reso, och man säg dervid stora stenar komma
framrullande af sig sjelfva eller flyta långs Kumo elf, Men engång när en slor
stenilotta kom nedflytande, gol hanen oeh stenarna sjänko genasl till botlen.
När nian lätt Hvittis kyrka färdig, ringdes cn hel dag med klockorna;
slutligen hörde man flera gångor upprepas: ”heilänkömä? heitänkömä?” (skall jag
kasta?). "Nå kasla dä!” svarade en, och strax kastade jätten frän Itipuvuori
berg på y, mils afslånd mot kyrkan en ofantlig klippa, som under farten
lyckligtvis gick i tre stycken, hvilka alla ännu kunna ses, hvardera så stort som ett
mindre hus. En dylik sten är kastad frän Kukkui i herget po % mils afst&nd
mot Tyrvis kyrka.
| 3. Lapparne, Birkkarlarne och Kurckeslägten. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
