Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland - Egentliga Finlands Minnen - 2. Resa kyrkas bygnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar derefter återkom han med en enda karl. Prosten, som %
blef något stBtt att se honom sä litet ord hällen, frågade när lians omtalda ;
medhjelpare skulle infinna sig. Ilvarpå lian ganska kort svarade, att han nog 5
skalle komma tillrätta med denna enda. Detta gjorde han äfven. Mästaren S
framförde sjelf alla stenania och uppförde murarna, oeli den andre arbetade ’
natt ocli dag i smedjan. Det led med arbetet otroligt hastigt, ocli redan vid t
skördetidens slut var kyrkan taktäck t och blot t inredningen oeh putsningen ;
återstodo. Af allt detla tog sig presten anledning att misstänka, det icke allt ;
stod rätt till med dessa flinka kyrkobyggare och beslöt derföre yppa sin frnk- ;
tan för en gammal van, hvars rad lian under sä betänkliga omständigheter ;
ville inhämta. Till denna sin vän. som bodde i eu aflägsen del af socknen, %
hegaf han sig tidigt cm morgonen före Korsmessodagen och beskref för ho- f
notn de okände byggmäsfames underverk. Denne sade sig nu med visshet ’
kunna försäkra, att kyrkobyggarne voro ingenting mer eller mindre än tvenne J
makliga bergtroll, som, snåle efter församlingens silfverpenningar, iklädt sig j
menniskohamn och åtagit sig bygnaden. Dock, tilläde han, känner jag en
ut-väg att göra dem ett stort spratt, hvarigeuom de skola iilifva de efteråskade j
penningarne förlustige. DortOl behöfves blott, alt vi på något sätt söka utleta ;
deras verkliga namn; känne vi cugäng dessa, sä ar all deras makt Öfver oss J
och hygnaden alldeles upphäfven, och församlingen kan dii tryggt gläda sig ;
Öfver att äga cn prydlig kyrka samt dessutom sina penningar i beh&ll.
;
Lugnare lill sinnes, återvände nu preslen hem mot aftonen, men som ;
hau beständigt grubblade pä sin gamle väns ord, tog hau miste om vägen oeh ’
märkte ej detla förr än lian i cn obekant skogstrakt Sfverraskades af afton- ’
skymningen. Man bjöd dä till att äter leta sig fram lill vägen, men förgäf- ;
ves; mörkret tog alltmera till oeh sä fann han sig tvungen att tillbringa nat- ?
ten i skogen. Trött af den länga vandringen, lade han sig under ett träd, ;
välsignade sig och insomnade tungt. — Omkring midnatten blef han plötsligt |
uppväckt af ett starkt och gällt skrik, som liknade ett barns och tycktes kom- ;
ma ur djupet af skogen. Strax derpä hördes en grof qvinnoslämma rytande J
banna barnet, men dä det fortfor alt skrika, hördes qvinnan börja vagga och ?
vyssja destomera samt med danande stämma, likasom för att ttfrerrösta bar- %
net, sjunga följande vaggvisa : ?
Killi kirkkoja tekee,
Nalle naulnja fakoo
ftahaliises’ Kaisiomnaas’ *).
Hemskt skallade skogen af denna sång, blandad med barnets gråt.
Pre-sten, som blifvit skrämd af det ovanliga ljudet miiU i natten, gladde sig dock
åt denna händelse, dä han derigeuom trodde sig ha fått veta att Killi var
namnet på kyrkobyggmästaren och att dennes medhjelpnre hette Nalle. Man
kunde väl förmoda att den vyssjande qvinnan var Killls hustru och barnet
hans barn. Sedan det småningom blifvit lyst i skogen, inslumrade presten
åter ocli vaknade vid daggryningen. Nu hittade haii snart pä vägeu och,
tidigt hemkommen, var han glad al t ieke hafva försummat sin oltcsångsprcdikan.
Morgonen derefter gick han till kyrkan och faun den uästan färdig;
blott några prydnader iiferstodo. Ilan yppade ej sin upptäckt för någon, men
dä aftonen var inne, gick han äter till kyrkan och såg häda byggmästartie
sitta pä tak-kammen, för att fästa några prydnader pä gaflania af kyrkan.
Dessa prydnader voro i fonn af kors, men arbetet ville ieke lida under deras
annars så flinka händer. Dä preaten såg deras oförmåga att fästa korsen vid
kyrkogaflarna, styrktes han än mer i sin tanke, att de voro, såsom bans gmnle
vän sagt honom, onda troll, hvilka han lätleligen kunde fördrifva medelst
korstecknet och yppandet af deras verkliga namn. Han gjorde derföre det heliga
tecknet och ropade med hög röst:
Pois, Killi, kirkosta!
Pols, Nalle, harjasta! **)
Och se, trollen blefvo i hans åsyn förvandlade till tvenne stora korpar, hvilka
med ett förfärligt skri höjde sig i den mörka rymden. Denna lyckliga utgång
af sitt påfund berättade preslen sedan för soknemännen, hvilka bos honom
au-höllo, att som kyrkan numera vore fullkomligt färdig, han instundande
Mi-diaelidag ville högtidligen inviga densamma. Detta skedde äfven.
En kort tid derefter omtalades i wkärsrieknama omkring Åbo, att en
ofantligt stor jätte vandrade kring och skrämde folket. Många hade sett
honom, ocb alla instämde deri. att han varit sä hög som en fura och gätt klädd
’) KiUi bygger kyrkor. Nalle smider spikar i det penningrika Keso-landet.
Bort, Killi, från kyrkan! Bort, Nalle, från takåsen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
