Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ändå själaförnöjd, då han kröp till kojs
under eget tak — det första han kunde kalla sitt.
De följande två åren kräfde Dusitalo hårdt
arbete från första vårdag ända tils vintern och
snön kommo. Men Mikko var inte rädd för
hårdt arbete, och då timmerafvärkning årligen
pågick i trakten icke långt därifrån, kunde han
lätt förtjäna ihop sitt behof af kontanter på
stocksläpning. Kedan det andra året såg han
sig i stånd att städsla en nykommen
landsman sig till hjälp, och då började uppförandet
af uthusbyggnader, ordentligt timrade af stock,
den Mikko på lediga dagar huggit i egen skog.
Ty byggnadstimmer afvärkade sågbolaget icke.
Alt gick så förträffligt man gärna kunde
önska, och ån bildade under vintern en den
jämnaste väg ut till bygden. Längs den förde
Mikko redan det andra året på vårvintern två
duktiga lass hvete in till staden, som begynt
växa upp kring järnvägsstationen, samt
hämtade tillbaka två kor. Han ämnade från
början inrätta sin hushållning på förnuftig fot
och inte förstöra sina egor genom att aldrig
gödsla dem, såsom han hört att folk i Amerika
hade för vana.
Men i och med korna införde han ett
fridstörande element i Uusitalo samhälle. De kräfde
helt annan slags eftersyn än åkrarna, och då
såväl Mikko som hans dräng hade fullt upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
