Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åkdonet. Hon vax rasande, klöste, sparkade,
tjöt och skrek ömsom på bruden, ömsom på
»svägerskans, tils polismannen, som höll henne
kring lifvet, befallde isvostschiken att köra och
försvann med sin fångst.
— Hvad blef hon med ens så vild öfver?
frågade Edvin Almén häpet. Men hans kamrat
förstod det inte bättre än han själf, hvarför de
båda begåfvo sig tillbaka till matsalen, där en
äldre, respektabel herre som bäst laborerade
med de sista fraserna af ett tal.
Han föreslog skålen för brudgummen,
»representanten för det ärliga, idoga arbetet, det som
säkrare än något annat förde sin man framåt
och uppåt till den högsta plats medborgares
aktning kunde skänka, där endast den kärlekens
lön löjtnant Henry Kraus i afton vunnit
fattades för att göra hans lycka, mänskligt att
skåda, fullkomlig».
Sedan återstod endast uppläsandet af de
många telegrammen, innan dansen på nytt
kunde vidtaga. De voro alla i den vanliga
stilen, utom det sista, från kommerserådet
Wal-konen i Joensuu.
»Lycka och välgång!» lydde det. »Hurrah
för Alma och Heikki Kraus!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
