Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mama so sleepy, sade hon med en snyft-
ning, som dock var hälft kväfd af rädsla och
nyfikenhet i förening.
Då varsnade de en kvinnas ansikte bakom
den lilla, ett ansikte så stelt och blåblekt, att
de utan vidare förstodo att kvinnan var död.
— Mama get up! manade barnet ängsligt
och strök det stela ansiktet med sin hand. Då
intet svar följde vände hon sig igen till de
båda främmande.
— Mama cold! sade hon trohjärtadt —
Katie cold too!
— Herre Jesus! utlät sig David och blic-
kade rådlöst omkring sig. — Huru länge må
den lilla stackaren redan ha varit här ensam!
I kojan fans intet bränsle, men brädstum-
parna från skorstenen kommo väl till pass.
Inom ett par minuter hade David täljt en hop
spånor från en af dem och kort därpå flam-
made en brasa på härden af stenar och lera
i ett af jordkulans hörn.
— Kom och värm dig, uppmanade David
den lilla på finska, så snart brasan tagit till-
räcklig fart att sprida någon värme, och böjde
sig framåt för att lyfta henne från sängen.
— Mama too, jollrade flickan, som väl
icke förstod hans ord, men nogsamt uppfattade
det vänliga tonfallet. — Get up mama! tilläde
hon och smekte igen den döda modrens ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
