Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - När Erik Käykkä sprängde banken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skakade på hufvudet slog han ut tre kort på
bordet: kung, dam och knekt.
— Låt mig visa huru enkelt det här spelet
är, fortsatte han. — Yälj ut ett af korten —
kungen t. ex. — så tar jag upp dem i den
ordning de ligga. Och passa nu noga på
medan jag kastar ut dem med baksidan uppåt.
Om ni kan peka ut kungen vinner ni, annars jag.
Han slängde ut korten på bordet, men så
pass långsamt och oskickligt, att jag utan
svårighet kunde se hvar kungen föll.
— Ei har alldeles för kvicka ögon, kompli-
menterade han — eller också äro mina fingrar
styfvare än vanligt i kväll. En gång till!
Den gången gjorde han sin sak bättre,
men dock så att hvem som hälst kunnat peka
ut kungen.
— Det är märkvärdigt! yttrade han med
ett uttryck, som ganska väl efterapade bekym-
mer. — Om det här gällde pengar skulle jag
bli ruinerad. Men kanske skulle det sporra
mina fingrar till större flinkhet. Yill ingen
riskera någonting?
Öfversten, som ställt sig på motsatta sidan
af bordet, knep omärkligt ihop vänstra ögat.
Och jag drog med långsam omständlighet fram
min hand ur fickan, betraktade en stund tvek-
samt den hopkramade sedeln, men lade den
slutligen på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
