Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingen i Ryssland under åren närmast före revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inrikesministern Sviatopolk-Mirski tillkännagaf sin önskan
att afgå. Men kort därpå ansåg regeringen likvisst
lämpligt att utfärda en anmaning till senaten att uppgöra ett
»utkast till förfullkomnandet af den statliga ordningen»,
därvid bevisande alt man, trots viljan att fasthålla vid
statsskicket sådant det var, dock icke kände sig fullt
säker om möjligheterna att kunna i längden så göra —
eller i hvarje händelse ansåg nödvändigt att söka lugna
den allmänna stämningen.
Den 22 januari 1905, »den blodiga söndagen»,
utspelades så den allbekanta Gapon-episoden, då regeringen
lät nedskjuta hundrade sinom hundradetal obeväpnade
arbetare, som sökte vinna tillträde till tsaren för att
framställa sina önskningsmål och kraf, därvid de styrande
tydligen leddes af önskan att injaga skräck hos massorna
för tsarregeringens makt och förmåga att kväfva alla
manifestationer af missnöje. Den 2 februari utnämndes
till inrikesminister storfursten Sergeis medhjälpare i
Moskva, Bulygin, och ett annat af samme storfurstes
redskap, Trepoff, erhöll posten såsom generalguvernör i
S:t Petersburg. Och ungefär samtidigt började de
regeringens irreguliära hjälptrupper, som benämnts »de svarta
banden», i allt större omfattning verka till systemets
försvar genom upplopp, plundringar och massakrer, medan
folkets revolutionära stämning likaledes gaf sig luft i
upproriska utbrott bland bönderna, som gjorde sig
skyldiga till både plundringar, mord och mordbrand såväl i
Östersjöprovinserna som i Kaukasus och i Sydryssland.
Den 17 februari lämnade så terroristerna ett kraftigt
verkande bidrag till den allmänna revolutionära oron
genom mordet på generalguvernören i Moskva, storfurst
Sergei, tsarens farbroder, och drefvo därmed
tsarregeringens villrådighet till sin spets. De röster, som redan
länge höjts för ett lugnande af jäsningen genom
tillmötesgående af de kraf, som tydligen omfattades af hela folket,
gjorde sig på nytt och så högljudt hörda, att de
oförsonligt reaktionära stämmorna öfverröstades och tsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
