Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga mindre än brottsligt att afbryta processen
genom återblickar, som bara väckte längtan efter en
annan värld än urskogen — så usel den andra än var.
Bra nog samma stämning syntes ha bemäktigat
sig alla andra. Frukosten förflöt under ihärdig
tystnad, icke ens majoren hade något att säga, de flesta
föreföllo nervösa, otåliga, ur humör . . . På
eftermiddagen hade de alla skingrats åt olika håll, utan
så mycket som ett tack för gästvänskapen, utan att
vi sökte hålla någon kvar. Vi kände oss alla i samma
fördömelse, kände att El Diablo-kaptenen på det hela
hade rätt.
På aftonen sutto kommissariatmannen och jag
utanför butiken och sågo åskvädret draga upp.
Blixtarna flammade i ett, ibland så, att allting låg i
bländhvitt ljus för en half minut med ens. Men intet ljud
hördes af åska, ens på afstånd. Luften kväfvande
varm och tung, orörlig, utan en fläkt. Nere i dalen
dånade floden doft, som på långt afstånd, allt annat
så tyst, att det tyngde . . .
Så hördes med ens uppe i bärgen, långt
utdraget, stigande, fallande, med en egendomligt lockande
ton, tjutet af ett ensligt bärgslejon, som i vårlig
längtan efter sällskap gaf uttryck åt sina känslor . . .
— Da hätte man ja fast Lust mitzuheulen! sade
min tyska vän.
— God natt! svarade jag. Och så gingo vi till
våra respektive käppkojor.
Det är icke stort bevändt med sällskapligheten,
när en pumas tjut kan väcka genklang i
människohjärtan. Men slikt händer i urskogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
