- Project Runeberg -  Hågkomster och historier sanna och diktade /
85

(1899) [MARC] Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom, hängdes en bred planka, som räckte öfver hela
det rum, där kineserna och jag höllo till, i ett par
repslingor från taket. På den ställdes en hop
bleckbunkar och skålar och dito muggar med té. Skålarna
begagnades i stället för tallrikar och bunkarna
inne-höllo på morgonen gröt, annars köttslarfvor och
potatis, och allt hade en stark arom af tvål. Det hörde
till reglementet att alla kärl skulle tvättas med tvål,
och tvål användes så grundligt, men tvättningen
utfördes så litet grundligt, att allting smakade som om
det kokats i tvålvatten. Annat än bröd, som jag
sköljde ned med litet té, kunde jag inte äta förrän
vi kommo ned till Acapulco på mexikanska kusten.
Där gick jag i land, köpte ett halft fisknät af en
pojke vid hamnen, inrättade det med litet segelgarn
till en påse och fyllde den med mangos, ananas och
apelsiner, för sammanlagdt en half mexikansk dollar.
Sedan var det ingen nöd att lefva . . . med bröd och
frukt kommer man nästan lika bra till rätta som med
någon annan diet. Och jag hade dessutom fördelen
att slippa begapas af salongspassagerame, när jag åt
mina egna ransoner. De kommo vanligen fram till
luckan på öfre däck, som alltid stod öppen, och sågo
på när vi åto — »huru djuren fodrades», brukade vi
säga. Jag hadfe nog gjort detsamma på mer än en
ångbåtsfärd, och hade aldrig tänkt en enda tanke på
huru mellandäckspassagerarne upptogo det, men nu
fick jag det klart för mig. Inte för att jag nu själf
brydde mig så mycket om det, ibland kunde jag inte
ens låta bli att skratta åt situationen, men de andra
voro rasande. En af dem ritade med kol i stora bok-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:54:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zkhagkomst/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free