Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Revolutionen och dess orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en petition till bomingen jämte en aclress till det engelska folket,
båda framhållande Amerikas önskan att fortlefva under engelsk
ofverhöghet, blott kolonisternas rätt till själfbeskattning och
själfstyrelse i andra afseenden blefve erkänd.
General Gage i Boston hade emellertid erhållit betydande
förstärkningar och beslöt att drifva undan de amerikanska
trupper, som samlat sig i omnäjden. Bataljen vid Bunker Hill egde
rum och engelsmännen segrade, visst efter en blodig dags kamp,
men förlorade mera än dubbelt så mycket manskap som
ameri-kanarne, utan att därför lyckas drifva dem bort från trakten.
Tvärtom samlades alt större skaror af milis till patrioternas läger,
fulla af tillförsikt och hopp, ty slaget vid Bunker Hill hade
bevisat att den oöfvade, dåligt beväpnade och als icke krigsvana
milisen godt kunde upptaga striden mot Englands segervana
veteraner från många fälttåg.
Den 3:dje Juli tog Washington befälet öfver armén, hvilken
i själfva värket dock var en armé endast till namnet. En stor
del af officerarne voro fullständigt odugliga, manskapet var ovant
vid disciplin och knotade öfver dess hårdhet, medan andra, som
gripit till vapen i den första uppbrusningon af fosterlandskärlek,
önskade vända tillbaka till sina öfvergifna farmer; beväpningen
bestod till hufvudsaklig del af de gevär enlivar fört med sig
hemifrån och — värst af alt — tillgången på krut var så ringa
att endast nio patroner per man kunde utdelas. Men lyckligtvis
voro engelsmännen så modfälda öfver sina förluster i de första
bataljerna att de icke ens riskerade försöka ett utfall, utan
lämnade Washington tid att utföra det väldiga reorganiseringsarbete,
som behöfdes för att försätta armén i stridsdugligt skick.
Längre söderut, i Virginia, hade krigslågan äfven flammat
upp. Guvernören där, Dunmore, hade lagt beslag på magasinet
i Williamsburg med den ammunition detsamma innehöll, men
tvingades af patrioterna att betala för det.han tagit och därefter
hade han dragit sig tillbaka ombord på ett krigsfartyg. Men på
själfva nyårsdagen år 1776 landsatte han ånyo manskap och lät
bränna upp Norfolk, Virginias rikaste och förnämsta stad,
livar-efter han seglade bort med sina trupper. Om engelsmännen
farit varliga fram i södern, där regeringen hade ett starkt
an-hang, så hade troligen revolutionens spridning söderut blifvit
uppehållen, kanske tilloclimed helt och hållet förekommen, men
genom Dunmores handlingssätt retades det stora flertalet af
befolkningen i södern till lika starkt hat mot England som själfva
de frihetsälskande puritaner»» i norden ådagalagt, så att snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
