Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Revolutionen och dess orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landa förtryck, livilket Utmynnade i yrkandet att det engelska
parlamentet egde bestämma tullar och upptaga skatter utan
hörande af kolonierna själfva, och därför reste sig alla som en man
då lystringsordet ändtligen ljöd.
Missnöjet mot de engelska tullarna hade redan länge jäst
bland kolonisterna, hvilka drefvo lurendräjeri i sådan skala att
endast en bråkdel af alla importerade varor betalade tull, men
sin höjd nådde det då Kung Georg III beslöt att låta kolonierna
betala en del af de dryga skulder moderlandet åsamkat sig i och
för de långvariga krigen. Han påbjöd ytterligare tullar och
utfärdade en förordning om att tulltjenstemännen egde rätt att
utan vidare genomsöka hvarje hus där de misstänkte att
smug-ladt gods förvarades. Det var att gjuta olja på elden, ty om
möjligt i ännu högre grad än engelsmännen själfva voro
kolonisterna genomträngda af åsikten om hemmets helighet och
oantastlighet. Förordningen möttes af en så häftig opposition att
den i sjelfva värket förblef en död bokstaf.
Ar 17G4 förklarade det engelska parlamentet högtidligen det
vara sin oförgripliga rättighet att beskatta kolonierna utan deras
hörande, hvilket föranledde protester från de flesta bland dem,
men utan resultat. Och året därefter utfärdades den såkallade
stämpellagen, hvilken stadgade att intet dokument var lagligen
giltigt utan att detsamma belädes med en regeringsstämpel samt
bestämde att hvarje tidning och hvarje bok likaledes skulle förses
med sådan stämpel och att för livar annons skulle betalas i skatt
två skilling. Icke nöjd härmed bemyndigade konungen med
parlamentets goda minne sina ministrar att ifall af behof utan vidare
sända trupper öfver till Amerika för att kväsa oppositionslustan
hos de motspänstiga och till den s. k. upprorsakten fogades en
ny paragraf, som bestämde att kolonisterna själfva skulle förse
dessa trupper med kvarter och kost.
Det var hardt nära att revolutionen redan då skulle slagit
ut i öppen låga. Virginias representantförsamling hade en
session då de förhatliga åtgärderna offentliggjordes, och en ung
medlem af huset, advokaten Patrik Henry, sprang genast upp,
begärde ordet och höll ett glödande andragande mot denna
despotism, yttrande bland annat: „Caesar fann sin Brutus, Karl I sin
Cromvell och George III“ ,— han afbröts af några lojalt sinnade
kolleger med ropet „högförräderi“, men väntade tills ropen tystnat
och tilläde sedan: — „kan taga lärdom af dessa exempel. Om
detta är högförräderi, så gör hvad ni kan däraf“. Hans ord väckte
genljud i hela landet, där man öfveralt sammanslöt sig till före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
