Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Ett förnyadt frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är om ett affärssamtal med den doktorn, där Bella bor – –
– Den rike och gentile doktorn? Jo, jag tackar, jag! Inte
kan han väl komma hit!
– Jo – var snäll och hälsa med budet, att jag träffas här i
min bostad hela dagen – jag går ej ut i dag.
Maud lade sig åter och försjönk i vakna drömmar – skulle
hon återse honom? Och huru, och på hvad sätt hade han fått
reda på hennes adress.
Sedan klädde hon sig... med ovanligt intresse. Hon såg sig
i spegeln – – hvad hennes ögon blifvit stora och djupa! Hon
hade ett riktigt lidande utseende... det måste hon själf se.
Med omsorg och ifver ordnade hon sitt lilla rum så inbjudande
som möjligt och försökte sedan inbilla sig själf att hon var lugn. – – –
Men hela förmiddagen skred med snäckans långsamhet fram,
och middagen var öfverstånden... Hon bad om ett par pinnar
ved för att elda en skymningsbrasa... den var till hälften
nedbrunnen... och ännu hördes han ej utaf – –
Säkerligen hade han funnit hennes hälsning litet opassande...
och brydde sig kanske ej om att komma...
Hon satt på en låg pall framför brasan och stirrade in i elden,
då det häftigt ringde på tamburdörren.
Hon satt som förlamad, utan förmåga att röra sig ur fläcken...
Det kunde ju vara någon till fru Johansson?... Hon lyssnade med
återhållen andedräkt. En röst... en röst, som kom hennes
hjärta att slå i yrande takt, frågade efter henne, och dörren
öppnades i detsamma.
Hennes krafter ville svika henne, när hon försökte resa sig upp.
... och han var framme vid hennes dörr innan hon förmådde
behärska sig. Då stod hon i ett nu smärt och hög framför
honom i det flammande eldskenet, samma Maud Crawford som i
hemmet vid Strandvägen.
På en lång stund kunde ingen af dem få ett ljud öfver sina läppar...
Han räckte ut sin hand, och hon lade under tystnad sin hand i hans.
– Fröken Crawford, sade han, efter att hafva hämtat djupt
efter andan... jag... har hälsningar från er bror att framföra,
som säkert skola vålla er både harm och smärta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
