Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är nu så, sade fru Johansson och strök ifrigt ut rynkorna på sitt
förkläde, att jag måste veta, om fröken stannar nästa månad?
Sedan Bella reste, blir rummet förstås dyrare, ty för en blir det
ju dyrare än att dela. ..
– Ja – hvad menar fru Johansson?
– Jo, snälla fröken – fröken ville väl inte göra mig den
tjänsten att betala i förskott nu, för nästa månad? Veden kommer
hem i dag, och jag måste betala!
– Var snäll och tag hit min portmonnä! Nej – i öfversta lådan!
Maud återvände, synbart med stor motvilja, till dagens intressen
igen... Hon räckte fram femtio kronor.
– Jag måste ha tio till, nu, då fröken har eget rum.
Maud sökte med allt större oro och förvirring i alla fack...
Snälla fru Johansson, jag äger ej mera än tio kronor till... och
några slantar!
– Då får väl fröken ut och lyfta mera pängar då! Fröken
får väl vänta med det öfriga till dess att fröken orkar gå ut.
– Men jag har ingenting mera.
– Har ingenting? Och ändå kan fröken ligga så där på en soffa
och dra sig vecka efter vecka?
Det kom något jämnlikt, litet docerande i fruns röst.
– Ja, hvad i alla dagar skall jag göra?
– Söka något arbete, vet jag.
Maud tyckte inte riktigt om den jämnlika tonen. Hon reste
sig med nyvaknad energi och tycktes vilja befria sig från det
tarfliga sällskapet.
– Jag är tacksam för er välmening, men ber att få sköta mig själf.
– Ja – då betalar fröken väl det öfriga sedan, sade hon litet
rädd.. Hör nu, fröken! Fröken skulle inte behöfva gå så här och
oroa sig, fröken, som är så fin. Jag vet en, som tycker så mycket
om fröken så... det är en herre i kryddboden, som sett fröken
gå förbi. Han sade, att fröken var en rasande stilig tös, och att
jag skulle hälsa det till fröken.
Maud såg på fru Johansson med en blick, som afklippte alla
vidare förtroenden. Frun drog sig litet häpen tillbaka och tillade,
med handen på dörrlåstet: Ja – bli inte ond, lilla fröken... det
var bara skämt!
När fru Johansson tillslutit dörren efter sig, stod Maud ännu
och stirrade efter henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
